Effell avmaterialiserar sig

Senaste dagarna har jag gjort mig av med drösvis av gammalt krafs. Såntdär som bara stått i förrådsskåpens djup och ändå aldrig varit till någon större glädje, förutom möjligen orsakat ett litet styng av nostalgi varje gång det kommit fram i dagsljuset. Men varför ska man egentligen spara på en massa sånt man inte använder...?!

 

Jag har under årens lopp pendlat mellan materialism och askes, mellan hamstring och rensning. Det kommer en period då jag samlar på mig drivor av världsliga ting -konsumerandets trygghet, livslögnen om att jag blir lycklig bara jag har en sån och en sån- och då denna fas varit rådande tillräckligt länge och alla mina staplade prylar flutit samman till ett besvärande lager, slår pendeln över åt andra hållet. Metamorfos. Kretslopp.

   "Vad är det jag håller på med?" tänker Effell, "Varför lever jag så här? Jag behöver ju inte allt det här!" Prylarna släpas fram ur sina gömmor och radas upp som inför en arkebusering; domen faller. Du stannar, du åker, stannar, åker... Plaspåsar och papperskassar fylls och kånkas iväg till välgörenhetsinrättningen på hörnet. Vissa enstaka saker andas ett löfte om viss återbäring och tas därför till kuriosahandlarna för att i bästa fall kunna generera lite kontanter. Vinsten har dock varit mager hittills.

 

Men skönt är det att "avmaterialisera sig". Det är befriande.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback