Ibland kommer en blixt från klar himmel

Hon är en skolkamrat, en söt och charmig tjej som har lätt för att knyta kontakter. Sprallig och glad, åtminstone på ytan. Under vintern och den tidiga våren har vi pratat en hel del med varann. Sent i våras, strax innan terminen slutade och sommaren gjorde sitt intåg, gjorde hon en ansats att vilja börja umgås även utanför pluggmiljön, och vi tog långa, mysiga promenader i stan, gick på museum, fikade och pratade om alltmöjligt. Vid ett tillfälle bjöd hon hem mig och en annan gång bad hon att få följa med till min målarhörna. Hon är själv en fullfjädrad estet, ska tilläggas.
 
Sen har med tiden även en annan verklighet givit sig tillkänna. Det är ju som bekant ingen nyhet att ”bakom clownen finns en tår”, och det gäller oss alla. Gamla plågsamma minnen av en hårdhänt expojkvän (det är såpass mycket hon har förklarat) har stundom dragit ned henne under isen och in i djupa depressioner då hon stänger in sig, gråter sönder ansiktet och täcks av kliande utslag. Även detta har hänt under vår korta bekantskap, och då hon avböjt möte p.g.a sitt känslotillstånd har jag självklart respekterat detta utan att diskutera. Då hon börjat må bättre har vi såsmåningom setts igen.
För några veckor sedan då jag per SMS föreslog en promenad, avböjde hon. Med all rätt, det var/är pluggtider och det finns angelägnare saker att göra än att glida omkring i stan och förströ sig. Eftersom jag dock betraktar henne som en kompis uppfattade jag ju inte detta hennes meddelande som något sätt att bryta kontakten, så jag har vid några tillfällen försökt ringa henne igen. Dels för att också hälsa från en annan gemensam bekant och prata lite allmänt om skolstarten och sånt. Utan att få svar dock, och hon har ingen telefonsvarare. Och om hon sett mitt nummer i displayen har hon hursomhelst låtit bli att ringa tillbaka.

Så idag, efter att vi inte samtalat eller setts på åtminstone tre-fyra veckor kommer plötsligt ett SMS i min mobiltelefon: ”Hoppas det är bra med dig. Tycker du projicerar din oro på mig – alltså är din omtanke en belastning. Strunta i mig fr.o.m. nu, tack. Må väl.”

Va??! Hur ska jag uppfatta det där?! Ja, att hon tydligen inte vill ses igen begriper jag, men vad är det för en luddig förklaring hon kommer med?!
De gånger vi setts har det lika ofta varit på hennes initiativ och förslag som mitt, och hon har varit ungefär lika glad och fnissig som vanligt och inte med en min avslöjat att hon skulle uppfatta mitt sällskap som jobbigt. Så vad är det här för nånting?! ”Projicerar oro...”? Och hon ”tycker” att jag gör det. Inte ”tror” eller ”gissar” utan ”tycker”. Hon har såvitt jag minns aldrig frågat mig hur jag känner, så hur kan hon vara så säker på hur allt ligger till från min sida? Förlåt mig, men säger inte hela det där meddelandet snarast att man borde vara orolig för hur hon mår...?! Och ”Strunta i mig”? Till vilken grad då? Vi har hittills gått på samma skola, samt i en gemensam mötesgrupp vissa kvällar, har delvis fått samma bekantskapskrets och har väl ungefär samma favoritställen när vi går ut. Menar hon att jag i fortsättningen ska låtsas att jag inte känner henne, typ sätta mig lååångt ifrån henne i fikarummet, låta bli att hälsa, etc? Eller har hon tänkt vara så drastisk att hon ska hoppa av skolan och bryta med allt det där andra, enbart för att hon av någon anledning inte orkar träffa just mig?! I så fall är allt det här verkligen tragiskt! Och jag vet som sagt inte ens varför...

Nä ni kan vara helt lugna, jag tänker självklart inte skicka något krystat SMS tillbaka nu, för jag tolkar hennes ord som att hon vill vara ifred. Men att jag skulle försöka undvika henne om våra vägar korsas – no way! Skulle eventuella ansträngda känslor bli bättre av det, eller? Knappast. Jag hoppas verkligen att det här bara är något tillfälligt, och att det är reparabelt. Och om det är så att jag omedvetet har gjort nåt knäppt eller dumt så kan hon väl förklara det för mig då, öga mot öga, och inte typ bara säga upp bekantskapen med ett SMS...!  

I juni tog jag ett kort av henne som blev ganska bra. För några dagar sen målade jag ett litet porträtt utifrån bilden, och det blev hyfsat. Tanken var väl att hon skulle få teckningen om hon gillade den. Men kanske blir det aldrig av att hon får se den alls...


Kommentarer:
Postat av: hannastina

Tråkigt att din kompis helt drar sig undan. :( Men det var väldigt gulligt av dig att måla av henne. :D

Postat av: annaluna

nu har jag hittat till din blogg oxå! Vad menade hon med att du projicerar din oro? VILKEN oro? Skumt...

2006-08-27 @ 21:34:29
URL: http://annaluna80.blogspot.com
Postat av: Mona

Beteenden som det beskrivna ogillas starkt av mig. Men visst kan det vara så, att hon egentligen inte alls menar det hon skriver. Du får helt enkelt vara så lyhörd som du alltid är. Trist är det i alla fall. Det är alltid urjobbigt att bli falskt bedömd *kram*

2006-08-28 @ 09:51:10
Postat av: Wånkan

Ja du vad kan man säga. Låter som ett skumt beteende, har samma om inte ännu skummare beteende från en vän som jag ställt upp för till 200% som bara bryter kontakten för att det passar henne. Man blir ibland besviken på sig själv när man låter sig luras å tror att man är vänner när man tydligen inte är det. För man behandlar inte sina vänner på så sätt.

2006-08-29 @ 09:35:42
URL: http://wankan.blogspot.com/
Postat av: Guldlock

Hon verkar ju ha en del jobbigt i bagaget och jag tror inte det handlar om dig utan om henne. Att ha varit utsatt för psykiskt och/eller fysiskt våld från en partner sätter otroligt djupa svår. Det skadar en människas tillit till andra människor väldigt mycket.
Hon mår väldigt dåligt verkar det ju som och är säkert jätterädd att komma någon nära igen och därför stänger hon av på det där sättet. Jag tror att hon egentligen vill ha kontakt men hon orkar inte och vågar inte. Hon vill inte bli sårad igen vare sig det handlar om en kompis-relation eller något mer.
Såklart du inte ska undvika henne. Det är hon som har problem, inte du. Hon försökte ju nu ta den lätta vägen ut. Om du skulle skriva till henne (trots allt) så skulle det isåfall vara att typ "tråkigt att du har upplevt det på detta sättet. Om du skulle ändra dig så vet du vart jag finns."

Men det är upp till henne därefter. Du ska inte behöva undvika henne på något sätt.

Tråkigt att det blev sådär. Det var fint av dig att ändå måla av henne :-) *kramar*

2006-08-29 @ 23:54:17
Postat av: Madheleine

Allt handlar om henne... hon är livrädd för närhet.. och då hon blottat sig för dig vet hon om att du är den som kan såra henne mest.. och därför drar hon sig ur.. känner tyvärr igen mig själv i hennes flykt-betende.. "fly innan man blir nertrampad och uppäten.." lägg inte mer energi på att fundera på vad du kan ha gjort för fel.. du har förhoppningsvis och troligtvis varit dig själv.. och DET ska du fortsätta att vara :-) kram

2006-10-01 @ 14:15:14

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback