Effell's blogg

Då jag fikade hemma hos Wånkan nyligen beklagade jag mig över att min nya mobiltelefon (som visserligen var en såndär gratis på-köpet-premie) var låst för ett helt annat abonnemang än mitt eget. Dessutom var det inte ens fast abonnemang den var programmerad för, utan refillkort... Nu råkar jag tillhöra de här surkartarna som bara tycker det är mäkta irriterande varje gång folk säger: "Jag kan inte ringa dig, för jag har inga pengar på mobilen just nu" I ren protest och av princip vill jag därför ha fast abonnemang med regelbunden avgift.
Fullständigt oteknisk(t intresserad) som jag är, hade jag ingen aaaning om att man faktiskt kan gå och få sin telefon "upplåst" för en billig penning, och då Wånkan berättade om möjligheten var min allra första spontana känsla i ryggmärgen att det där knappast är lagligt stuff... Jag såg framför mig nån obskyr tobaksaffär där man smyger in och viskar något kodord samtidigt som man diskret smusslar den lilla apparaten, inlindad i nån plastpåse, över disken 

Hursomhelst, igår kände jag att det var hög tid att göra upp med dylika fördomar, och hade därför den lilla luren med mig i fickan då jag nalkades stan. Lite telefonkorrespondens med Wånkan - från den större och äldre luren - lotsade mig till den teknikbutik där underverket skulle ske. Och det skedde. På en timme och för etthundrafemtio kronor.
Nu glassar jag omkring med en pytteliten silvrig Samsung, som jag inte kan hantera eftersom jag inte läst manualen och är fullständigt oteknisk(t intresserad). En skojig och hysterisk ringsignal, som jag nog snart spyr på, har jag lagt upp, och jag suckar uppgivet över att displayen fortfarande gör reklam för en helt annan operatör än den jag faktiskt ringer med. Men det blir nog bra det här.

Tack för hjälpen, Wånkan! Förlåt att det tog sån tid för mig att svara på din SMS-fråga om hur det gick. Jag visste ju liksom inte hur man gjorde...