Mackjakten

Äggoansjovis-macka, det ska det va'. Inte räkor eller rödbetssallad eller soltorkade tomater utan ägg och ansjovis. Det var någon gång i somras som jag vid ett cafébesök på biblioteket påmindes om hur gott detta kyldiskarnas gamla säkra kort smakar.

Så hur kommer det sig då att jag behövde påminnas om det? Helt enkelt därför att jag inte ätit den ofta. Och varför inte det då? Jo, därför att den faktiskt -rätta mig om jag har fel- är lite sällsynt! Äggoansjovismackan finns definitivt inte överallt, i motsats till räkorna och rödbetssalladen som lyser rosa i snart sagt varje fiks smörgåsmonter. Jag vet, för jag har jagat. Personalen skakar eftertänksamt på huvudet då man efterlyser denna till namn och begrepp så välkända macka, och verkar ibland t.o.m själva uppriktigt förvånade över att de inte har den. Är det alltså verkligen bara jag som frågar?

Handlar det om en såndär grej som är så folkligt bekant att den på något sätt förpassats till det man börjat ta för givet, för att därpå, just därför, falla i glömska i det kollektiva medvetandet? Det får vara hur det vill med den saken. Jag har med högburna fanor startat inventeringen av Stockholmskonditoriernas ansjovisbestånd! Här ska kartläggas vilka man skall gynna och inte. Risken finns väl kanske att jag på sikt byter favvo-fik... Men någon måste ju sätta ned foten.





Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback