Noll koll
Om jag sitter hemma en dag ringer telefonen ganska ofta. Vanligtvis är det försäljare av olika teleabonnemang. Och jag säger alltid nej. Men det är också i dessa korta samtal som min pinsamt stora okunnighet kommer i dagen.
Försäljaren har ju i uppdrag att ställa vissa frågor om tingens nuvarande omständigheter, för att sedan kunna visa att det han/hon kan erbjuda mig är bättre, eller åtminstone billigare. Problemet är att jag inte ens kan svara ärligt, för jag har faktiskt ingen aning om hur jag själv har det...! För i min simpla värld är jämförelser onödiga. Antingen funkar det eller också funkar det inte, och exakta siffror, namn och beteckningar är onödigt att belasta hjärnan med.
- Hur snabb uppkoppling har du?
- Hur snabb...? Jaa, det är väl... [Vad heter det nu då?? Var det gigabyte? Eller megapixlar? Och hur många?! Låter det vettigt om jag svarar typ 150?] Det går snabbt nog för mig i alla fall.
- Vad har du för bredband idag?
- Ööh... ja alltså... det är väl vanliga telefonlinjen liksom. Alltså, jag har Telia.
- Hmm, okej. Hur mycket betalar du i månaden?
- Eh... ja, vad kan det vara...? [Fasen, vilken räkning syftar han på? Ingen av dem kommer ju en gång i månaden. Är det den från Telia eller den från Glocalnet? Vilken av dem är det som är bredbandet egentligen...?!] Tja, kanske ett par, tre hundra...?
- Jomen då är vi minst en hundring billigare!
Enda fördelen med telefonterrorn är att jag påminns om att det kanske kan vara bra att ha lite koll, om inte annat för sin egen skull. Jag är så van vid att bara kasta ett öga på mina räkningar, konstatera att jag känner igen avsändarna sedan tidigare, och sedan -såsmåningom- betala utan att fundera närmare över exakt vad det är jag betalar för. I längden är det förstås en vansklig taktik.
Lite ordning i den oredan kommer dock att infinna sig inom en månad, då jag bytt bostad. Jag kommer nämligen att bli tvungen att byta internetleverantör (eller var det bredbandet?), och i samband med det ska jag se till att prydligt samla alla fakta om vad det är jag lever med.
Försäljaren har ju i uppdrag att ställa vissa frågor om tingens nuvarande omständigheter, för att sedan kunna visa att det han/hon kan erbjuda mig är bättre, eller åtminstone billigare. Problemet är att jag inte ens kan svara ärligt, för jag har faktiskt ingen aning om hur jag själv har det...! För i min simpla värld är jämförelser onödiga. Antingen funkar det eller också funkar det inte, och exakta siffror, namn och beteckningar är onödigt att belasta hjärnan med.
- Hur snabb uppkoppling har du?
- Hur snabb...? Jaa, det är väl... [Vad heter det nu då?? Var det gigabyte? Eller megapixlar? Och hur många?! Låter det vettigt om jag svarar typ 150?] Det går snabbt nog för mig i alla fall.
- Vad har du för bredband idag?
- Ööh... ja alltså... det är väl vanliga telefonlinjen liksom. Alltså, jag har Telia.
- Hmm, okej. Hur mycket betalar du i månaden?
- Eh... ja, vad kan det vara...? [Fasen, vilken räkning syftar han på? Ingen av dem kommer ju en gång i månaden. Är det den från Telia eller den från Glocalnet? Vilken av dem är det som är bredbandet egentligen...?!] Tja, kanske ett par, tre hundra...?
- Jomen då är vi minst en hundring billigare!
Enda fördelen med telefonterrorn är att jag påminns om att det kanske kan vara bra att ha lite koll, om inte annat för sin egen skull. Jag är så van vid att bara kasta ett öga på mina räkningar, konstatera att jag känner igen avsändarna sedan tidigare, och sedan -såsmåningom- betala utan att fundera närmare över exakt vad det är jag betalar för. I längden är det förstås en vansklig taktik.
Lite ordning i den oredan kommer dock att infinna sig inom en månad, då jag bytt bostad. Jag kommer nämligen att bli tvungen att byta internetleverantör (eller var det bredbandet?), och i samband med det ska jag se till att prydligt samla alla fakta om vad det är jag lever med.
Kommentarer:
Trackback