Kristen kulturkrock
Det höll på att ta hus i helsicke i skolan idag. På gott och ont är det en ganska ordentlig spännvidd av moraliska uppfattningar som ryms inom begreppet kristendom, och det fick vi ett obehagligt smakprov på under lunchandakten.
En av Missionsförbundets stockholmsförsamlingar har en vänförsamling i Kongo, och några av de afrikanska ”syskonen” har varit på Sverigebesök senaste dagarna. Som sin sista anhalt före hemresan hade de nu vår högskola, och var givetvis inbjudna att hålla dagens gudstjänst med oss. Eftersom franska var det enda gångbara språket förutom deras eget modersmål medfördes en (svensk) tolk.
Första halvan och mer av gudstjänsten gav precis vad man kunde önska: afrikanska rytmer och lovsång och prisande av Herrens storhet, och den kongolesiske pastorn berättade anekdoter och avgav vittnesmål. Vackert så.
Men så började den muntra tonen sakta förändras... Han konstaterade att antagligen skulle väl inte alla av oss bli präster och pastorer, utan kanske läste teologi av ett rent vetenskapligt intresse. Och detta beklagade han. Teologi utan religiös tro är nämligen ingen teologi, fick vi veta. Endast som utövande, religiösa kristna kunde vi ha användning för kunskaperna. Ja faktum var, menade han, att det kunde vara rent skadligt för tron att plugga teologi. Religionen bör levas och utövas, men inte studeras teoretiskt.
Västerlandet är mycket sekulariserat, och även detta var något han varnade oss för. Och nu närmade han sig slutpunkten av sin predikan; det var dags att knyta ihop säcken. Redan i förväg hade han förklarat för oss att vi kanske inte skulle komma att gilla allt han sade. Men den bomb han nu släppte övergick alla förväntningar. Tolken blev ombedd att läsa upp ett visst bibelstycke på svenska – och detta var utanför protokollet, detta tillhörde inte vad man kommit överens om med skolledningen innan. Jag vågar gissa att större delen av oss församlade kippade efter andan av skräck då vi kände igen detta synnerligen tabubelagda Paulus-citat.
De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade istället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. (Romarbrevet 1:25-27)
Intensivt hoppades jag att pastorns kommentar till texten ifråga skulle vara kritisk eller på något sätt urskuldande, men tyvärr... Detta var nämligen precis vad han ville säga oss, och som uppenbarligen var det viktigaste av allt: att homosexualitet är något vi som goda kristna aktivt måste ta avstånd ifrån. Att leva som homosexuell är att gå emot Gud, förklarade han allvarligt. Och han uppmanade oss att själva, var och en, vara goda förebilder och hjälpa till att stävja sådana synder. Den stackars tolken, lika oförberedd på detta som oss andra, stammade fram hans budskap uppenbart motvilligt, och han kan nog knappast ha undgått att märka temperaturfallet i lokalen. Hur glädjen plötsligt bytts ut emot djup skepticism.
Stämningen var naturligtvis aningen betryckt efteråt. Hur långt ska man ha överseende med kulturskillnader i sådana här fall? Vår skola är öppet liberal och har även organiserade gaystudenter. Det här satt inte precis fint. Men såvitt jag förstått tog sig de ansvariga från skolans sida ett allvarligt litet "snack" med den afrikanske pastorn efteråt. Faktum var ju att han på sätt och vis brutit ett avtal eftersom det i förväg planerats vad som skulle avhandlas, och han lade nu på eget bevåg till en punkt i manuset. Och vilken punkt sen...! Åsiktsfrihet, visst. Men han t.o.m uppmanade oss ju att motverka homosexualitet.
Hursomhelst, jag gissar att skolledningen kommer att skärpa sin kontroll av gästpredikanter härefter.
Hursomhelst, jag gissar att skolledningen kommer att skärpa sin kontroll av gästpredikanter härefter.
Kommentarer:
Trackback