Effell's blogg

Ända sen jag första gången började ifrågasätta den välvårdade skolpojksklippningen och experimentellt började spara håret, någon gång i gymnasieåldern, har jag haft problem med att finna den perfekta frillan. Mitt envist låga hårfäste och ylletjocka kalufs gör att vanlig vattenkammad sidbena inte är att tänka på. Och om det snöar om mig, så är det inte nödvändigtvis mjäll - det kan vara min hairgel som krackelerat och förvandlats till flagor efter att naturen och tyngdlagen tagit ut sin rätt. Min lugg har nämligen redan i fosterstadiet bestämt sig för att den ska ligga spikrakt framåt. Som gräset tränger igenom asfalten, så besegrar min lugg både mousse, spray och vax. Inget utom frisörsaxen kan tämja den.

Eller rättare sagt: Inte förrän nu, vid 34 års ålder, har jag plötsligt begripit hur det där med frisyrgelé funkar. Man ska inte föna sig innan man applicerar geggan, utan den ska faktiskt på medans håret är blött.
Så... Om jag kör bakåtslickat och har hästsvans medan det torkar, så blir det snart stenhårt, och jag kan gå en hel dag utan att få håret i ögonen, vilket känns mycket ovant. Jag funderar på att hålla fast vid den här looken ett tag. Tills nån (annan än Mamma) klagar.