I jazzklubbsnatten

Numera råder ju rökförbud, men annars hade man nästan - om inte annat för stämningens skull - velat mötas av en dimmig, cigarrstinkande lokal, så att Harlem-feelingen á la 1930-tal varit komplett. Fast sångaren lät i alla fall nästan som Louis Armstrong.
Jag ska inte överdriva. Men vad det handlar om är att jag följde med min far och bror ut på en jazzrestaurang med liveband. Jag minns att den allra första gången jag besökte ett dylikt ställe, nån gång i 16-17-årsåldern, var jag måttligt imponerad. Min sammanfattande kommentar till hela företeelsen var: "Tjocka gubbar i extas!"

Skönt att se att det finns beständiga värden här i livet.

...för jag gillade det bättre nu, men det kanske var för att jag fick sittplats. Dessutom Spaghetti Carbonara, spanskt rödvin och en stor stark. Jag blev både mätt och slirig, och domnade bort lagom mycket för att inte plågas av det högljudda dixielandskramlet. Nej, mikrofoner behövdes inte. Klarinetten skar genom luften, trumpetens och trombonens nasala tjut backades upp av ståbas och banjoklink och trumbatteriet vispades flitigt i bakgrunden. Grånande huvuden nickade taktfast vid varje bord.

Och sen blev det nattlig promenad till tåget. Ååh vad det är sköönt när mitt Stockholm är gröönt, sakta vi gå genom stan...  Ja, det är faktiskt föraning om sommar i luften.

Kommentarer:
Postat av: Mona

Lyckos dig, jag vill också bo i en stad där det finns riktiga jazzklubbar. Jag tokälskar ju jazz, och därmed också tjocka gubbar i extas ;)

Postat av: annaluna

jag har trillat ur din blogg igen, men nu ska jag skärpa mig. Ska skriva upp den på min blogg så jag inte glömmer!

2007-04-30 @ 11:59:13
URL: http://annaluna80.blogspot.com
Postat av: annaluna

sådär ja, du hamnade till och med på favoriterna för att du skriver så bra;)

2007-04-30 @ 12:06:29
URL: http://annaluna80.blogspot.com

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback