Sofo
Lite stockholmiana här nu. Visste du om att den trendiga, shoppingvänliga och specialbutikstäta delen av Södermalm som ligger söder om Folkungagatan (och öster om Götgatan, gissar jag) sedan några år brukar kallas Sofo? Om inte, det är inget att skämmas för. Jag tror rätt många stockholmare själva har missat denna delvis konstruerade stadsdel.
Min f.d. jobbarkompis Maria, som är just en av dem som sällan satt sin fot i området ifråga, anlitade mig för personlig guidning i Sofo idag. Och hon blev som väntat eld och lågor över utbudet. Shoppingmänniska som hon är hann vi knappt mer än trettio meter mellan varje ställe hon ville undersöka närmare, kändes det som. Så lyckat blev det.
Vilken helg förresten...! Jag är sällan sådär heltidsupptagen, men nu var det verkligen mycket som hände. Och jag tror att det var bra för mig. Mindre tid till att nojja och grubbla. En av höjdpunkterna var en middagsbjudning hos kompisen Peter i Huvudsta; rejält med allmöjlig vällagad gourmetmat fick jag i mig där. Det var plötsligt som om jag inte sett föda på länge, trots att jag vid ett barnkalas några timmar tidigare satt i mig både prinsesstårta, fikabröd och varmkorv.
Kroppen kanske försöker ta igen...? Jag har faktiskt gått ned i vikt under sommaren, p.g.a. psykiskt stress och därav bristande matlust. En av kusinerna som besökte stan i helgen till och med påpekade det vid åsynen av mig, så uppenbarligen ser jag redan annorlunda ut än för bara något halvår sedan.
Min f.d. jobbarkompis Maria, som är just en av dem som sällan satt sin fot i området ifråga, anlitade mig för personlig guidning i Sofo idag. Och hon blev som väntat eld och lågor över utbudet. Shoppingmänniska som hon är hann vi knappt mer än trettio meter mellan varje ställe hon ville undersöka närmare, kändes det som. Så lyckat blev det.
Vilken helg förresten...! Jag är sällan sådär heltidsupptagen, men nu var det verkligen mycket som hände. Och jag tror att det var bra för mig. Mindre tid till att nojja och grubbla. En av höjdpunkterna var en middagsbjudning hos kompisen Peter i Huvudsta; rejält med allmöjlig vällagad gourmetmat fick jag i mig där. Det var plötsligt som om jag inte sett föda på länge, trots att jag vid ett barnkalas några timmar tidigare satt i mig både prinsesstårta, fikabröd och varmkorv.
Kroppen kanske försöker ta igen...? Jag har faktiskt gått ned i vikt under sommaren, p.g.a. psykiskt stress och därav bristande matlust. En av kusinerna som besökte stan i helgen till och med påpekade det vid åsynen av mig, så uppenbarligen ser jag redan annorlunda ut än för bara något halvår sedan.
Kommentarer:
Trackback