Effell's blogg

Gisslan som avrättas, tiotals människor omkommer i bombattentat, stormakter som vapenrustar på nytt, folk dör i sommarhetta och skogar brinner medan andra länder nästan drunknar i regn....  Härhemma handlar löpsedlarna dagligdags om ökande våld, tycker jag. Jag känner nästan domedagsstämning idag, och är nog inte ensam. Det ser inte bra ut i världen.

Och jag önskar att jag orkade engagera mig ännu lite mer. Men jag har det ofta tillräckligt besvärligt med mig själv och allt förhållandevis smått jag oroar mig för. Det gör ont att leva. 
Apropå att det verkligen finns saker att be för... Fick en reklamlapp av evangelister på gatan idag; kristna ungdomssamlingar hålls tydligen på söndagarna i en nedlagd skola här i södra Stockholm. Att döma av ordvalet i broschyren är det nog fråga om intensiva väckelsemöten av det karismatiska slaget: "Du kommer inte att vara densamme efteråt", och liknande. Troende är jag ju redan, om än en aning ljummen. Visst händer det ibland att jag längtar efter den där fullständiga hängivenheten, då man nästan vänder världen ryggen och lever i sin tro, men samtidigt är jag ju inte beredd på det. Jag vill inte lämna allt det jag har i det "världsliga" livet, för då är det mycket som ska lämnas. Och flera av de "kristna" jag umgås med lever ju på samma sätt som jag. Rätt eller fel? 

Snart augusti. Redan. Jag tycker den här sommaren rusar fram snabbt...