Payback time! ... Eller förresten, det är okej...

Vi skulle luncha idag, var det väl tänkt. Men jag är luttrad, och visste ju av flera års erfarenhet att planerar man något med honom, så är det låångt tålamod som gäller. Vi skulle höras innan, typ igår, för att verkligen stämma av att vi skulle ses. Ett par tre gånger under dagen ringde jag, men inget svar. Själv hörde han inte av sig, och jag tänkte tillbaka på alla gånger jag stått och väntat utan att han dykt upp. Okej, han är tidsoptimist och ganska förvirrad, verkar ha något slags klaustrofobi och ger väl ärligt talat ett intryck av lätt autism, men att planera in saker att göra har han ju inte något problem med, med tanke på att han ofta rentav dubbelbokar sig. Ska det vara så svårt att bara ringa tillbaks och lämna ett återbud? Så desperat efter umgänge som han ofta verkar, så borde han inse det kloka i att vårda sina vänskapsrelationer.
Flera försök till påringning även idag, tills han slutligen svarar (ungefär vid den ursprungligen avtalade tiden). "Ja jo alltså, jag hann inte svara förut. Jag har tvättid nu, så jag kan inte komma... men vi kanske kan ses sen?" Vänta nu, om han t.o.m. har märkt att jag ringt, varför ringer han då inte tillbaka?! Hm, nåja, det är okej. Jag är ju kristen, och ska förlåta precis allt.
 
Då kom Petrus fram till honom och sade: "Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?" Jesus svarade: "Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger ..." (Matt 18:21, 22)

Men alltså, jag orkar inte...! Om det är någonting jag är rent förbannat trött på, så är det när jag märker att folk utnyttjar min -tydligen- omvittnade snällhet, för att t.ex slippa undan överenskommelser. Hur tänker folk då de i tysthet drar tillbaka vad de tidigare sagt? "Äsch, han är ju så snäll, så han glömmer det nog rätt fort. Jag låtsas som ingenting." Jag erkänner att felet ligger hos mig själv. De här människorna väcker mitt dåliga samvete; jag pallar helt enkelt inte att skälla på någon som låter som om han var förståndshandikappad.
Problemet är att mitt tålamod egentligen inte är sådär oändligt som omgivningen gärna vill tro. Jag är långsint, bitter och inte alls duktig på att förlåta. Jag är mycket dålig på att hantera konflikter, jag är rent usel på att säga ifrån. Men dessvärre kanske jag är mycket bra på att utkräva hämnd och utdela hård bestraffning när det väl har kokat över (mina fantasier härvidlag innehåller både skjutvapen, yxor, knivar och diverse tortyr och stympning). Det bästa vore om jag slapp komma dit.

Fast... det är okej...  *gnisslar tänder*

Kommentarer:
Postat av: annaluna

BRA blogg, skitbra. Du kanske borde smida planer på riktig hämnd, typ göra liknaned saker tillbaka, eller helt enkelt byta vänner.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback