Innanför pärmarna på mig
Vad denna fixering vid det skrivna ordet beror på? Svårt att säga. Jag tror det finns flera aspekter. Även en rent estetisk och fåfäng sådan.
Exempelvis är jag rätt kräsen med bokryggens utseende; det ska helt enkelt se snyggt ut i hyllan. Pappersomslag blir i regel inte långlivade hemma hos mig, för jag vill hellre ha den där enfärgade textilytan som ser klassisk och gammaldags ut. Och sådana där gamla limmade paperbacks, som avhandlingar och sånt - gärna lite lagom gulnade och tummade. Jag tror jag vill att folk ska komma hem till mig, se alla åldriga volymer av/om Nietzsche, Shakespeare eller Thomas av Aquino, och tänka: "Shit va' intellektuell han är!"
Sen tror jag hamstrandet även handlar om en övertro på själva mediet i sig, uppfattningen att många böcker innebär en förfärlig massa samlad kunskap, helt enkelt. En vilja att på något sätt knöka in världsalltet i sin bokhylla och kunna känna att inget ämne är en främmande.
Det är ju här man verkligen biter sig i svansen, för hur många av alla dessa böcker jag samlat på mig genom åren har jag verkligen läst?! Inte tillräckligt många för att samlandet ska framstå som vettigt i alla fall. Vad tjänar all den där samlade kunskapen till när den bara finns där på pränt men osedd, och inte alls i mitt huvud?
Fast återigen, det är ju himla snyggt med böcker alltså. Få se nu, ska jag ställa dem i storleksordning eller bokstavsordning...?
jag brukar sortera mina efter författarre och språk, olösat och lästa;) Längtar alltid bort till olästa delen...
Du skulle förmodligen få ont i hjärtat om du kom hem till oss och såg hur våra stackars böcker blir behandlade. Vi har ju en Killimoj och ett skimmer som gärna bygger torn med, eller tar en tugga av, exempelvis Nietzsche. Dessutom möts man oftast av en radda böcker i hallen, på toaletten och i köket. Ja, alla våra böcker står alltså inte prydligt i bokhyllorna. Jag fick första gången ont i hjäratat då Killimoj satte tänderna i Aniara, första utgåvan. Då dog jag nästan. Den första boken Samuel dregglade sönder var faktiskt Freuds drömtydning. Hm, undra vad det betyder ;)
Mitt tips är: färgkoda! Det blir snyggt i hyllorna när böckerna är uppdelade efter färg. Vita och ljusa högt upp och svarta på nedersta raden.