Funderingar kring trohet
"... Sedan är jag väldigt fascinerad av hela otrohetsgrejen. Det är fortfarande väldigt fult och tabu, och anses som ett enormt stort svek."
Hmm, "fortfarande", säger hon... Intressant. Det känns nästan som om det förutsatts något slags utveckling, att i takt med att sexualiteten har avdramatiserats, så skall också våra personliga känslor kring partnerskap och förälskelse ha förändrats, ungefär. Att det skulle ha kunnat kännas mer och mer okej att bli bedragen, för vi lever ju i en "modern tid", eller något sådant.
Jag vill gärna tro att det finns saker som är statiska, som inte automatiskt förändras bara för att själva samhället runtomkring gör det. Det här handlar ju om mänskliga känslor och att ömsesidigt visa både respekt och tillit inför partnerns kärlek. Eller? (F.ö. säger Olsson själv i artikeln att hon själv inte varit otrogen och att hon skulle bli knäckt om hennes partner var det.) Om nu otrohet "fortfarande" anses fult tycker jag väl snarast att det är ett friskhetstecken. Det är inte bara okej att svika någon som älskar en och som man har en tvåsamhetsrelation med, och hur skulle det kunna bli mer okej med tiden?
Sen får man fråga sig varför otrohet förekommer såpass mycket som det gör. Vilka är anledningarna? Det är ett helt ämne för diskussion i sig.
Jag tror ju på en universell moral, i vilken det balnd annat ingår att det är helt förbjudet att bedra andra människor.
Personligen så har jag svårt att se några konrekta belägg på att otrohet förekommer mer nu än det gjorde för 50 år sedan. Däremot är medias genomslagskraft effektivare i dag. I dag tror människor att andra är otrogna så ofta, knullar så ofta, tycker om oralsex så mycket o.s.v. Däremot så tror jag att kvinnors otrohet har ökat. Inte för att kvinnor är svinigare än män, utan för att kvinnor fått tid utanför hemmet, tid som inte är kontrollerad av mannen (ja, genom att kvinnan är bunden vid barn och spis).
Jag håller med om att hon uttrycker sig fånigt när hon formulerar sig som om otrohet borde bli mer accepterat. Men jag tycker inte man kan vara kategorisk om någonting när det gäller relationer, inte ens otrohet. Det finns situationer där det kan vara rätt att ge den nya kärleken en chans, utan att ringa hem och berätta att "nu är det slut".
De flesta gör det nog i situationer när de inte riktigt är sig själva, som på en resa, eller efter en fest. Men det är ju ingen ursäkt. I grunden beror det nog oftast på dålig planering, omogenhet och låg moral.
Men det *är* svårare att acceptera monogamin idag, när vi har så många val, och när kraven på vad som är ett lyckligt äktenskap har höjts. Förr var ett par lyckligt om de var friska, inte svalt, fick barn och mannen inte söp eller spelade bort pengarna. Idag krävs det så mycket mer för att båda ska vara nöjda.
Ja du vet vad jag anser om monogami...men å andra sidan anser jag också att svek är något förkastligt.
jag hoppas och tror att våra inbyggda instinkter inte ändras bara för att samhället gör det. Äta, sova, älska - kan vi nåonsin bli av med det? Otrohet kommer göra lika ont om tusen år som idag, hoppas jag iallafall.