Solen lurar bak tunna skyar
Ja, rubriken skulle förstås även kunna åsyfta ett mentalt tillstånd, vilket säkert var en association flera av er trogna läsare fick.
Vad har hänt sen senast? Allt och ingenting, ungefär. Min bärbara dator fick något som liknade en hårddiskkrasch nyligen, och brorsan skall undersöka vad som räddas kan. Som tur är finns det mest livsnödvändiga stoffet i den stationära burken hemma. Jag har sprungit på föreläsningar och föredrag, läst böcker och har dränkt potentiella sorger i kaffe och dataspel. Som jag brukar.
Största förändringen är dock detta: jag är i nuläget sjukskriven, och pluggar därför inte längre, just nu. Sjukskriven, inte p.g.a någon fysisk arbetsskada eller åkomma, utan av psykiska skäl. Och egentligen kunde det skett för längesen, med tanke på hur jag har mått ibland. Men nu känns faktiskt det här som en bra "början", någonting att i lugn och ro klättra upp ur istället för att vimsa omkring och inte veta vad jag ska göra först av allt jag vill och borde.
Ännu har jag inte fått det hela svart på vitt på papper, så jag får anledning att återkomma.
Vårtecken i närbild
Minnets vara. Eller icke vara, i mitt fall.
Gick imorse ut i köket, blev varse det oroväckande ljudet av bubblande vatten, och upptäckte kastrullen med kokande ägg jag ställt dit en bra stund tidigare. Påslagen dator i kombination med matlagning är helt enkelt ingen vettig kombination, särskilt inte för en internetmissbrukare som mig. Sådant sinnesslött slarv kan få mycket värre konsekvenser än bara några sönderkokta ägg.
Och i söndags var det bara ren tur i oturen att jag var ledig och inte hade några tider att passa, för det var inte förrän framåt seneftermiddan jag blev varse att jag inte ställt fram klockan till sommartid. Väggklockorna härhemma har jag förresten inte ställt om ännu, kom jag just på. Fast det kanske inte spelar så stor roll, om man ändå glömmer att titta på dem...?