Dags för ett av Effells "politiska" inlägg igen
... att varva de banala vardagsskildringarna med. Trots allt är också de här moraliska funderingarna en stor del av min tillvaro på både gott och ont, så därför skriver jag även om dem.
Har ni varit med om det där att ni blir nekade att åka med bussen eller tåget, p.g.a. att ni inte haft rätt biljett eller kunnat betala fullt pris? Kanske är det ganska långt dit du ska, kanske är resan ifråga ganska viktig, och man kan tycka att chauffören kunde visa lite nåd, som det heter med en religiös vokabulär. Men han / hon råkar vara nitisk ifråga om att sköta sitt jobb: "lika för alla".
Vikten av att ha sina-papper-i-ordning tangerar en tråd jag lyft redan tidigare, nämligen migrationspolitik. Denna gång har nyhetsflödet den sista tiden försett oss med ett sådant lysande skolexempel på hur byråkratin stundom liksom förtar demokratin. Jag talar om fallet med 16-åriga "Lollo", som har ett i mångas tycke mycket ologiskt utvisningshot hängande över sig.
Föräldrarna kommer från Kroatien, men själv är hon både född och till största delen uppväxt i Sverige, och talar enligt vad jag förstått knappt någon kroatiska alls. Tyvärr är familjen dysfunktionell. Sedan något år har hon fått bo i fosterhem och på skyddad adress eftersom pappan misshandlat och hotat henne. Han har även blivit dömd för detta och suttit i fängelse.
Då nu familjen fått svart på vitt att de inte ska få stanna kvar i Sverige uppstår den märkliga situationen att "Lollo" ska skickas till ett land som psykologiskt sett egentligen inte är hennes hemland, och kanske då tillsammans med den labile fadern, som hon tvingats gömma sig för. Bättre blir det inte av att familjen tydligen har zigensk bakgrund. Romer diskrimineras vad jag förstår tämligen öppet på flera håll i Östeuropa.
Så varför kan hon inte bli kvar i Sverige, undrar man? Hennes problem är just att hon inte har "rätt biljett". Hon är ej svensk i juridisk mening, d.v.s. hon har inte medborgarskap här. Den slitna men ständigt aktuella diskussionen om när man är / blir svensk... En definition som många inklusive jag själv använder är att det främst handlar om en kulturell tillhörighet; att ha såpass mental förankring i det svenska samhället att man upplever sig mer som svensk än som något annat.
Humanitära skäl tycker jag föreligger i överflöd i det här fallet. Hoppas att migrationsmyndigheterna lyssnar av opinionen och handlar med hjärtat. Precis som en del busschaufförer faktiskt gör.
Har ni varit med om det där att ni blir nekade att åka med bussen eller tåget, p.g.a. att ni inte haft rätt biljett eller kunnat betala fullt pris? Kanske är det ganska långt dit du ska, kanske är resan ifråga ganska viktig, och man kan tycka att chauffören kunde visa lite nåd, som det heter med en religiös vokabulär. Men han / hon råkar vara nitisk ifråga om att sköta sitt jobb: "lika för alla".
Vikten av att ha sina-papper-i-ordning tangerar en tråd jag lyft redan tidigare, nämligen migrationspolitik. Denna gång har nyhetsflödet den sista tiden försett oss med ett sådant lysande skolexempel på hur byråkratin stundom liksom förtar demokratin. Jag talar om fallet med 16-åriga "Lollo", som har ett i mångas tycke mycket ologiskt utvisningshot hängande över sig.
Föräldrarna kommer från Kroatien, men själv är hon både född och till största delen uppväxt i Sverige, och talar enligt vad jag förstått knappt någon kroatiska alls. Tyvärr är familjen dysfunktionell. Sedan något år har hon fått bo i fosterhem och på skyddad adress eftersom pappan misshandlat och hotat henne. Han har även blivit dömd för detta och suttit i fängelse.
Då nu familjen fått svart på vitt att de inte ska få stanna kvar i Sverige uppstår den märkliga situationen att "Lollo" ska skickas till ett land som psykologiskt sett egentligen inte är hennes hemland, och kanske då tillsammans med den labile fadern, som hon tvingats gömma sig för. Bättre blir det inte av att familjen tydligen har zigensk bakgrund. Romer diskrimineras vad jag förstår tämligen öppet på flera håll i Östeuropa.
Så varför kan hon inte bli kvar i Sverige, undrar man? Hennes problem är just att hon inte har "rätt biljett". Hon är ej svensk i juridisk mening, d.v.s. hon har inte medborgarskap här. Den slitna men ständigt aktuella diskussionen om när man är / blir svensk... En definition som många inklusive jag själv använder är att det främst handlar om en kulturell tillhörighet; att ha såpass mental förankring i det svenska samhället att man upplever sig mer som svensk än som något annat.
Humanitära skäl tycker jag föreligger i överflöd i det här fallet. Hoppas att migrationsmyndigheterna lyssnar av opinionen och handlar med hjärtat. Precis som en del busschaufförer faktiskt gör.
Kommentarer:
Postat av: Annaluna
SVERIGE, SUUUUUCK!
Trackback