Och där passerade klockan fyra...
*Sträcker på sig* Jag gör väl som jag brukar. Det vill säga smiter iväg hemifrån. (Flyktbeteende kallas det visst) Utomhusluften brukar göra att jag vaknar till. Dessutom borde jag se till att komma i närheten av en uttagsautomat så jag får fylla på plånboken. Och så ska jag titta till föräldrarnas hus en stund, nu medan de är ute i landet och hälsar på släkt.
Jag skulle nog säga att det är bättre med flyktbeteende än med förträngningsbeteende och/eller resignation. Jag känner till fall med bekanta som bott i sanitära katastrofområden till lägenheter och som inte ens tagit sig ut från denna utan bara försoffat sig framför tv'n i ett zombieartat tillstånd. Du kommer i alla fall ut i verkligheten och får chansen att skaka av lite gammalt damm och att eventuellt få lite nya impulser som en dag kan ge dig motivation nog att ta tag även i hemmasituationen. Den som stannar hemma och bara ugglar runt har nog sämre chans att bryta detta negativa mönster än vad du har. Jag tror på dig! :-)
Thomas: Jo, det är väl ungefär så jag resonerar också. Det vore ännu värre om jag stängde in mig och började gömma mig för allt och alla. Mitt sociala liv utåt fungerar tack och lov utmärkt. Det gäller bara att jag börjar övertyga mig om meningen med att ha ordning även i mitt alldeles egna liv, liksom.