Mitt i tisdagen
Okejdå, jag är väl lite vidskeplig då. Det visade sig att det där med TV:n egentligen var ganska lätt åtgärdat, om än inte helt logiskt. Efter att jag dragit ur sladden till digitalboxen och sedan bara satt i den igen, funkade den med ens alldeles som vanligt igen. Märkligt, men en omstart var alltså vad som krävdes.
Jag hade just sett klart på melodifestivalen i lördags, då de där tekniska problemen slog till. (Det handlade alltså inte om att jag inte kunde slå på TV:n, utan snarare att den plötsligt inte gick att stänga av...) Spontant trodde man ju det var något med fjärrkontrollen, då det inte gick att byta kanal eller nånting, men efter att ha konstaterat att batterierna var hur färska som helst förstod jag att kruxet tydligen satt i själva lådan. Och då är det inte lika uppenbart vad som kan vara fel. Nå, nu är det bra igen.
Så, nu lyckades jag kapa åt mig en osökt anledning att kommentera andra deltävlingen i schlagerfestivalen då. Ja, det var ju faktiskt lite uppfriskande att Carola inte vann - återigen. Jag tillhör nu inte alls dem som går omkring och irriterar mig på henne eller tycker hon är dålig, men förra gången kändes hennes seger nästintill uppgjord i förväg, med tanke på att det varken var första gången eller någon särskilt anmärkningsvärd låt. Kunde därför inte låta bli att småle lite åt söndagens löpsedel där hon melankoliskt konstaterade att "kanske har svenska folket tröttnat på mig nu".
Beträffande det övriga startfältet: mja... Vad ska man säga? Jag har redan hunnit glömma en hel del. Sanna Nielsens vinnande bidrag har inte etsat sig fast; som den patetiske singel jag är satt jag ju såklart mest och begrundade hur snygg hon är. Och så var det lite kul att den där gypsy-Bregovic-ompabompa-pizza-låten gick så otippat långt som den gjorde. Undrar vad de säger nere på Balkan om vi svenskar kommer med den? Kommer de att uppfatta det som en hyllning eller ett hån?
Igår klantade jag till det i sömnen så att jag lät bli att vakna, och därmed missade plugget. ... Ja. Vad jag lite omständigt försöker säga här, är att jag försov mig. Dumt.
Min dag blev dock lyckad i övrigt. Bloggpolaren Jenny, den ganska nyblivna mamman, har sedan tidigare inbjudit mig att vid tillfälle haka på den dagliga barnvagnspromenaden, och med det oemotståndliga vårväder som nu rådde så var ju saken bara avgjord. Lille Ed sov sött och vaknade igen lagom till kaffet hemma (men fick själv nöja sig med den vanliga maten). Jenny, som har haft tid att studera hans olika ansikten, brukar på ett lättbegripligt och översiktligt sätt beskriva Ed efter hans humör; han kan vara glabebis, argbebis, sovbebis, vrålbebis, osv. Mestadels är han faktiskt gladbebis, och så även igår. Förutom då han råkade slå sig själv i huvudet med sin skallra. Inte så lätt det där, innan motoriken satt sig ordentligt.
Och katterna Helix och Loci, som jag aldrig träffat förr, betedde sig som om de känt mig hela livet. Det är ju smickrande.
Vårvädret står sig, och jag har redan hunnit vara ute en bra sväng. Nu måste jag dock försöka få något gjort inomhus också. Jag behöver bara kasta en blick här på skrivbordet för att inse vad jag flyr ifrån. Dags att plocka fram papperskorg och dammsugare.
Jag hade just sett klart på melodifestivalen i lördags, då de där tekniska problemen slog till. (Det handlade alltså inte om att jag inte kunde slå på TV:n, utan snarare att den plötsligt inte gick att stänga av...) Spontant trodde man ju det var något med fjärrkontrollen, då det inte gick att byta kanal eller nånting, men efter att ha konstaterat att batterierna var hur färska som helst förstod jag att kruxet tydligen satt i själva lådan. Och då är det inte lika uppenbart vad som kan vara fel. Nå, nu är det bra igen.
Så, nu lyckades jag kapa åt mig en osökt anledning att kommentera andra deltävlingen i schlagerfestivalen då. Ja, det var ju faktiskt lite uppfriskande att Carola inte vann - återigen. Jag tillhör nu inte alls dem som går omkring och irriterar mig på henne eller tycker hon är dålig, men förra gången kändes hennes seger nästintill uppgjord i förväg, med tanke på att det varken var första gången eller någon särskilt anmärkningsvärd låt. Kunde därför inte låta bli att småle lite åt söndagens löpsedel där hon melankoliskt konstaterade att "kanske har svenska folket tröttnat på mig nu".
Beträffande det övriga startfältet: mja... Vad ska man säga? Jag har redan hunnit glömma en hel del. Sanna Nielsens vinnande bidrag har inte etsat sig fast; som den patetiske singel jag är satt jag ju såklart mest och begrundade hur snygg hon är. Och så var det lite kul att den där gypsy-Bregovic-ompabompa-pizza-låten gick så otippat långt som den gjorde. Undrar vad de säger nere på Balkan om vi svenskar kommer med den? Kommer de att uppfatta det som en hyllning eller ett hån?
Igår klantade jag till det i sömnen så att jag lät bli att vakna, och därmed missade plugget. ... Ja. Vad jag lite omständigt försöker säga här, är att jag försov mig. Dumt.
Min dag blev dock lyckad i övrigt. Bloggpolaren Jenny, den ganska nyblivna mamman, har sedan tidigare inbjudit mig att vid tillfälle haka på den dagliga barnvagnspromenaden, och med det oemotståndliga vårväder som nu rådde så var ju saken bara avgjord. Lille Ed sov sött och vaknade igen lagom till kaffet hemma (men fick själv nöja sig med den vanliga maten). Jenny, som har haft tid att studera hans olika ansikten, brukar på ett lättbegripligt och översiktligt sätt beskriva Ed efter hans humör; han kan vara glabebis, argbebis, sovbebis, vrålbebis, osv. Mestadels är han faktiskt gladbebis, och så även igår. Förutom då han råkade slå sig själv i huvudet med sin skallra. Inte så lätt det där, innan motoriken satt sig ordentligt.
Och katterna Helix och Loci, som jag aldrig träffat förr, betedde sig som om de känt mig hela livet. Det är ju smickrande.
Vårvädret står sig, och jag har redan hunnit vara ute en bra sväng. Nu måste jag dock försöka få något gjort inomhus också. Jag behöver bara kasta en blick här på skrivbordet för att inse vad jag flyr ifrån. Dags att plocka fram papperskorg och dammsugare.
Kommentarer:
Trackback