En sann klyscha?

Visst är det snudd på en kliché att skylla sin overksamhet på brist på inspiration?! Men när det gäller mitt bloggskrivande vet jag inte hur jag ska beskriva det på något annat sätt.
Jag tänker: "Nä, nu måste jag verkligen avlämna ett nytt livstecken", och i bästa fall slår jag mig ned för att börja. Någonstans i mitten av processen (om jag ens hinner till mitten) sipprar dock lusten ut i sanden. En idé kanske finns där, men hur formulerar man den så att den blir läsvärd? Jag vrider och vänder på orden, slipar, putsar och polerar för att det ska bli rätt flöde och tillräckligt intressant, och om det inte slutar med att jag halvsomnar så ger jag upp och låter flyktreflexen få överhand. Dataspel är betydligt mindre krävande.

Förslappad? Ni anar inte. Fast bloggen är väl kanske inte det största och mest akuta bekymret heller. Det finns en annan ände att börja i *Sneglar på garderoben där träningskläderna samlar damm*.

Det bevingade imperativet "Klipp dig och skaffa ett jobb!" känns pinsamt applicerbart på min person. Åtminstone bakom fasaden.

Kommentarer:
Postat av: Wånkan

Du ställer för höga krav på dig själv vad gäller bloggandet och ang tränignskläerna är det för många ursäkter där kanske.... S


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback