Slarv-Effell

Drönar man runt för mycket utan att göra saker ordentligt hinner strul-konsekvenserna till slut ikapp en. Det är ju ingen nyhet, och sedan igår har jag själv bombarderats med dylika påminnelser om hur svårt jag tydligen har att lära av mina misstag.

Skulle på läkarundersökning på morgonen, för rutinkontroll av min astma. Hade skrivit upp läkartiden i fickalmanackan, och bedömde att en timmes tidsmariginal hemifrån skulle räcka. Strax innan det var dags att gå till bussen kikar jag på kallelsen en sista gång - och upptäcker, först då, att jag läst den slarvigt. "Vi ber er komma 45 min före utsatt tid för att ta stickprov". Åhnej! Bara att kasta sig iväg, och hoppas att man inte blir alltför sen.
På vägen upptäcker jag dels att jag glömt patientbrickan hemma (ärligt talat vet jag inte ens var den är), dels att min mobiltelefon inte ligger i den väskficka där den vanligtvis hör hemma, ej heller i jackan... Jag inser att det betyder att om läkarbesöket drar ut på tiden kommer jag inte att kunna ringa och meddela jobbet att jag blir sen. Plus naturligtvis det faktum att jag i värsta fall kan missa viktiga samtal. Dagen har inte precis börjat jättelyckat, med andra ord.

Besöket hos doktorn fungerade tack och lov, trots min försening. Jag anlände till jobbet i tid också, så ingen skada skedd där, åtminstone. Men senare upptäcker jag dessutom att jag har mobilen med mig - i byxfickan. Bara att lyckas undvika att lägga märke till det... Ibland blir jag rädd för mig själv.
Vid det laget tänkte jag att nu är väl dagens självförvållade olyckskvot fylld i alla fall. Icke då. Då jag kom hem och slog på datorn möttes jag av beskedet att min internetanslutning blivit avstängd på grund av obetald faktura... *Suckar* Jag får pengar på fredag, och hade hoppats att den där gamla räkningen kunde vänta tills dess. Det var bara häromdan jag insåg att den verkligen var obetald, då jag hittade originalfakturan bortglömd i ett fack i ryggsäcken.

Idag: tandläkarbesök. Även detta uppskrivet i kalendern. Men likväl upprepas gårdagens scenario. För säkerhets skull tar jag på morgonen en titt i schemat för kursen jag går på för att övertyga mig om att jag verkligen är ledig hela dagen, så som jag minns det. Det visar sig att jag minns fel. Jag har ett möte om en halvtimme! Återigen är det bara att rusa iväg, och ringa och på förhand ursäkta sig över att man blir sen.

Och - som sagt - det värsta är att det känns som att jag redan gjort samtliga de här misstagen förr.

Kommentarer:
Postat av: svartsmurfan

Ibland är det så. Kram.

2009-05-03 @ 10:16:30

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback