Skäl att inte ragga ute "på lokal"
Blev igår vittne till ett krogslagsmål, eller snarare krogmisshandel, med tanke på att det var en som slog och en som tog emot utan att (hinna) försvara sig.
Plats: kvarterspub av den mindre lyxiga sorten, där ungefär samma personer sitter kväll efter kväll, och där det således råder något slags alla-känner-alla-mentalitet, oavsett om det stämmer eller inte.
Scenario: En kvinna med tendenser att bli ganska flirtig efter ett par öl, har numera pojkvän. De sitter för tillfället ensamma, och han - en biffig, rakad man - får veta hur mycket hon gillar honom. Plötsligt dyker en tämligen berusad gammal bekant till henne upp, och ovetandes om att personen mitt emot henne är en partner, överöser han henne med komplimanger och understryker med en kyss.
Förlopp: Behöver jag ens redogöra för det? Några sekunder senare ligger sistnämnde man på golvet och har nog ont både här och var.
Epilog: Krögarna, som naturligtvis inte vill ha något bråk på sin restaurang, väljer att avvisa den misshandlade killen. Han som slog får dock stanna kvar. Fråga mig inte om logiken här... Ren, primal självbevarelsedrift kanske? Om den aggressive snubben blivit utkastad hade han kanske blivit på ännu sämre humör och kunnat göra mer skada, även gentemot dem. Av sina polare får han ryggdunk och uppmuntrande ord.
Hursomhelst är "primalt" ett adjektiv som alltsomoftast är träffande, då det gäller den beskrivna miljön. Hannar, honor, desperation och diverse lustar... Och hur är det det där gamla talessättet lyder? "I krig och kärlek är allt tillåtet". Jag vet inte, jag.
Eftersom jag med min pessimistiska grundhållning brukar kunna fantisera ihop sådana här historier redan i förväg, har jag aldrig vågat mig på att vare sig aktivt stöta på någon eller besvara inviter då jag befunnit mig ute på lokal. Plus att jag har svårt att riktigt ta kärleksförklaringar under stark alkoholpåverkan på allvar. Då jag nu sett en av mina gamla skräckfantasier besannas, drar jag mig ett annat talessätt till minnes: "Lär dig av andras misstag".
Jag välkomnar dock med nyfikenhet vittnesmål som skulle kunna motbevisa min tes här.
Plats: kvarterspub av den mindre lyxiga sorten, där ungefär samma personer sitter kväll efter kväll, och där det således råder något slags alla-känner-alla-mentalitet, oavsett om det stämmer eller inte.
Scenario: En kvinna med tendenser att bli ganska flirtig efter ett par öl, har numera pojkvän. De sitter för tillfället ensamma, och han - en biffig, rakad man - får veta hur mycket hon gillar honom. Plötsligt dyker en tämligen berusad gammal bekant till henne upp, och ovetandes om att personen mitt emot henne är en partner, överöser han henne med komplimanger och understryker med en kyss.
Förlopp: Behöver jag ens redogöra för det? Några sekunder senare ligger sistnämnde man på golvet och har nog ont både här och var.
Epilog: Krögarna, som naturligtvis inte vill ha något bråk på sin restaurang, väljer att avvisa den misshandlade killen. Han som slog får dock stanna kvar. Fråga mig inte om logiken här... Ren, primal självbevarelsedrift kanske? Om den aggressive snubben blivit utkastad hade han kanske blivit på ännu sämre humör och kunnat göra mer skada, även gentemot dem. Av sina polare får han ryggdunk och uppmuntrande ord.
Hursomhelst är "primalt" ett adjektiv som alltsomoftast är träffande, då det gäller den beskrivna miljön. Hannar, honor, desperation och diverse lustar... Och hur är det det där gamla talessättet lyder? "I krig och kärlek är allt tillåtet". Jag vet inte, jag.
Eftersom jag med min pessimistiska grundhållning brukar kunna fantisera ihop sådana här historier redan i förväg, har jag aldrig vågat mig på att vare sig aktivt stöta på någon eller besvara inviter då jag befunnit mig ute på lokal. Plus att jag har svårt att riktigt ta kärleksförklaringar under stark alkoholpåverkan på allvar. Då jag nu sett en av mina gamla skräckfantasier besannas, drar jag mig ett annat talessätt till minnes: "Lär dig av andras misstag".
Jag välkomnar dock med nyfikenhet vittnesmål som skulle kunna motbevisa min tes här.
Kommentarer:
Trackback