Effell önskar Glad Påsk
*Putsar skorna*
I helgen gifter sig som sagt en kusin till mig, och jag håller på och bläddrar i garderoben och väljer för ändamålet lämpliga paltor åt mig. Kostymen är nyligen kemtvättad och så finns det några stycken skjortor och slipsar att vraka mellan. När det kommer till skorna blir det inget val - jag äger för tillfället endast ett par svarta finskor, vilka jag nu har dammat av.
Våren börjar märkas mer och mer, både temperaturmässigt och i fråga om solljus. Det är skönt, efter en vinter av den typ vi tappat vanan inför. Nästan alltifrån att det snöade första gången i höstas har snön legat kvar istället för att smälta bort i flera omgångar, och nya oväder har gjort att vintern liksom växt till sig hela tiden, tills nu i dagarna.
Tyvärr har jag i mycket känt mig mentalt stressad och missmodig de senaste veckorna, även om jag anar att mycket av det där är sådant jag skapar själv. Vet förresten inte riktigt vad jag ska tro där... I söndags deklarerade en vän - som jag ofta diskuterar psykologi med - att jag numera ser ut att må mycket bättre än för ett par år sedan. Det märks alltså en förändring? Samma sak säger min samtalsterapeut, och bekräftade nu i veckan detta med ett test han lät mig göra. Mig ovetandes var det i princip exakt samma test som jag gjort en gång tidigare, för ett par-tre år sedan, men nu visade resultaten på en klar förbättring av allmäntillståndet. Det låter ju bra, men varför känner jag det inte i så fall?
Det är möjligt att krisen faktiskt inte är lika djup den här gången, att jag har lättare att liksom "kliva ur mig själv" och se det hela lite mera objektivt. Det skulle i så fall vara en skillnad. Numera tar jag heller inga mediciner, och där råder delade meningar bland de erfarna, om vad som är bra och mindre bra. Själv vill jag gärna klara mig utan de kemiska hjälpmedlen.
Nå, nu är det påsk. Så värst mycket traditionell kyrkogång och sådant hinner det nog inte bli för mig. Jag skall umgås med släktingar jag känner att jag träffar alldeles för sällan och uppdatera läget där. I nästa vecka har jag förhoppningsvis nya upplevelser att minnas.
Glad Påsk!
Våren börjar märkas mer och mer, både temperaturmässigt och i fråga om solljus. Det är skönt, efter en vinter av den typ vi tappat vanan inför. Nästan alltifrån att det snöade första gången i höstas har snön legat kvar istället för att smälta bort i flera omgångar, och nya oväder har gjort att vintern liksom växt till sig hela tiden, tills nu i dagarna.
Tyvärr har jag i mycket känt mig mentalt stressad och missmodig de senaste veckorna, även om jag anar att mycket av det där är sådant jag skapar själv. Vet förresten inte riktigt vad jag ska tro där... I söndags deklarerade en vän - som jag ofta diskuterar psykologi med - att jag numera ser ut att må mycket bättre än för ett par år sedan. Det märks alltså en förändring? Samma sak säger min samtalsterapeut, och bekräftade nu i veckan detta med ett test han lät mig göra. Mig ovetandes var det i princip exakt samma test som jag gjort en gång tidigare, för ett par-tre år sedan, men nu visade resultaten på en klar förbättring av allmäntillståndet. Det låter ju bra, men varför känner jag det inte i så fall?
Det är möjligt att krisen faktiskt inte är lika djup den här gången, att jag har lättare att liksom "kliva ur mig själv" och se det hela lite mera objektivt. Det skulle i så fall vara en skillnad. Numera tar jag heller inga mediciner, och där råder delade meningar bland de erfarna, om vad som är bra och mindre bra. Själv vill jag gärna klara mig utan de kemiska hjälpmedlen.
Nå, nu är det påsk. Så värst mycket traditionell kyrkogång och sådant hinner det nog inte bli för mig. Jag skall umgås med släktingar jag känner att jag träffar alldeles för sällan och uppdatera läget där. I nästa vecka har jag förhoppningsvis nya upplevelser att minnas.
Glad Påsk!