"Nähä, nu går jag hem och rakar mig."
Jag har inte haft en giltig legitimation sedan någon gång i somras, och nu börjar det liksom bli dags att jag fixar en ny. Innan det uppstår någon situation där den verkligen behövs, menar jag.
Då ställs jag inför frågan hur det där egentligen går till nuförtiden. Mina tidigare leg fram tills nu har utfärdats på något postkontor, och nyheten sedan sist är ju att det så att säga inte finns några postkontor längre... Så vart går man? Obekräftade rykten har sagt mig att det är polisen som har hand om sådantdär numera. Och kanske måste jag hursomhelst gå till skatteverket först, och ordna fram ett färskt personbevis. Har något vagt minne av en sådan procedur.
Troligtvis skall det väl även tas nya "passfoton" på mig i samband med detta, vilket föranleder mig att kasta en granskande blick i spegeln. Vad har jag för frisyr egentligen?
Frillan uppepå huv'et är för tillfället inget att orda om. Jag klippte mig anständigt för bara några veckor sedan och "ser ut som folk". Det är mer skägget som jag vacklar och tvekar över. Ibland är det kort, ibland längre, ibland enbart stubb. Därför känns det som en bra strategi att helt enkelt ha lite skägg på ID-fotot. Precis såpass att kontrasten mot verkligheten inte blir för stor, vare sig jag för tillfället är slätrakad eller vildvuxen.
Så, då jag just nu alltmer börjar likna en ung Gustaf Wasa, är det dags att plocka fram trimmern och ansa lite.
Då ställs jag inför frågan hur det där egentligen går till nuförtiden. Mina tidigare leg fram tills nu har utfärdats på något postkontor, och nyheten sedan sist är ju att det så att säga inte finns några postkontor längre... Så vart går man? Obekräftade rykten har sagt mig att det är polisen som har hand om sådantdär numera. Och kanske måste jag hursomhelst gå till skatteverket först, och ordna fram ett färskt personbevis. Har något vagt minne av en sådan procedur.
Troligtvis skall det väl även tas nya "passfoton" på mig i samband med detta, vilket föranleder mig att kasta en granskande blick i spegeln. Vad har jag för frisyr egentligen?
Frillan uppepå huv'et är för tillfället inget att orda om. Jag klippte mig anständigt för bara några veckor sedan och "ser ut som folk". Det är mer skägget som jag vacklar och tvekar över. Ibland är det kort, ibland längre, ibland enbart stubb. Därför känns det som en bra strategi att helt enkelt ha lite skägg på ID-fotot. Precis såpass att kontrasten mot verkligheten inte blir för stor, vare sig jag för tillfället är slätrakad eller vildvuxen.
Så, då jag just nu alltmer börjar likna en ung Gustaf Wasa, är det dags att plocka fram trimmern och ansa lite.
Om man listar det... Mitt gångna år
Hallå, januari är snart slut! Om jag ska få till någon krönika över förra året börjar det bli mer än dags nu. Nå, vad hände då i Effells liv 2009? För enkelhetens skull delar vi upp det i rubriker, så blir det systematiskt och lite mera hanterligt.
Mitt mående överlag:
I den ännu ej bortkastade fickalmanackan från -09 kan jag se hur jag i efterhand klottrat dit dagboksanteckningar för att markera de perioder då jag genomgått något slags svacka eller kris. Detta år inföll de, tack och lov, kortvariga "depressionerna" främst under högsommaren. Men en hel del trivsel och tillfredsställelse har det dock också bjudits mig under året. Det har således varit ett år med känslosvängningar åt båda hållen, så i slutändan jämnar det väl ut sig.
Utflykter och upplevelser: Jag är definitivt ingen globetrotter; det närmaste utlandsresa vi kommer är en dagstripp till Åland i våras. Mälardalen med tillhörande skärgård har annars präglat mitt sommarhalvår. Jag har skrivit om det redan, tidigare i bloggen. Väddö, Utö, Uppsala, m.m. Och frågan är om jag besökt Skansen så många gånger under ett och samma år som under -09 (jag fick genom kursen jag går chansen att följa med på flera guidade visningar).
Annat? Skrivande av egen poesi, och offentlig uppläsning av densamma, är något som jag ägnat mig åt mer under 2009 än tidigare. Jag har gradvis glidit från Internet och ut i den fysiska verkligheten, kan man säga.
Avgörande händelser och milstolpar:
Tidigt på vårvintern skrevs jag, med hänvisning till min nu långvariga sjukskrivning, in på en AMS-utbildning som syftade till personlig utveckling, etc. Jag får erkänna mig positivt överraskad. Det har resulterat i - förutom nya, intressanta bekantskaper och lärdomar - en praktikplats inom kyrkan, med alltmer fast förankring. Att bli betrodd med seriösa arbetsuppgifter är åtminstone vad mitt självförtroende behöver.
Jag genomgick f.ö. i somras, efter flera års köande, en s.k. neuro-psykiatrisk utredning. Äntligen, säger jag. Det hela utmynnade i en diagnos i svart på vitt: Aspergers syndrom samt en lätt släng av ADD (d.v.s. ADHD fast utan det hyperaktiva inslaget).
Största prestation:
Det största i år var nog att jag sprang Midnattsloppet. Jag hade redan vid förra nyåret svurit att jag minsann skulle ut och träningsjogga - med start på självaste nyårsdagen! Och ja, det gjorde jag ju. Svinkallt och halt var det den 1:a januari 2009. Och sen dröjde det väl nästan ett halvår innan jag joggade nästa gång... Loppet gick, även om jag inte sprang hela tiden, över förväntan. Får se om jag är taggad nog att anmäla mig i år igen.
Märkligaste minnesvärda upplevelse:
Det var någon gång nu i höstas. På ett säte i en buss hittade jag något som liknade en såndär liten portmonnä för kontokort. Jag öppnade den, och trodde knappt mina ögon. En polislegitimation! Ett par telefonsamtal senare kom en piket körande hem till mig i den sena kvällen för att hämta den. Konstapeln som tappat sitt leg var givetvis mycket tacksam att få det tillbaks.
Lästa böcker:
* The Game av Neil Strauss. Biografisk skildring från början av 00-talet av hur ett antal unga men erfarna casanovor bildar ett särskilt community där de själva leder workshops i konsten att ragga tjejer.
* Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury. Roman i DaVinci-koden-stil om ett dokument från korsfarartiden som antas kunna ha avgörande betydelse för den fortsatta världshistorien. Lättsam spänningsunderhållning med äventyr och vilda jakter á la Indiana Jones.
* Läsa tankar av Henrik Fexéus. Ett slags bruksanvisning i enkel amatör-manipulation, alltifrån trollkonsttrick till allmän social kompetens.
Betyg till året:
På en skala 1-10 får det bli en sexa eller sjua. Sammantaget var det ett bra år. Inte strålande, men bra.
Sådär, bokfört. Nu går vi vidare.
Mitt mående överlag:
I den ännu ej bortkastade fickalmanackan från -09 kan jag se hur jag i efterhand klottrat dit dagboksanteckningar för att markera de perioder då jag genomgått något slags svacka eller kris. Detta år inföll de, tack och lov, kortvariga "depressionerna" främst under högsommaren. Men en hel del trivsel och tillfredsställelse har det dock också bjudits mig under året. Det har således varit ett år med känslosvängningar åt båda hållen, så i slutändan jämnar det väl ut sig.
Utflykter och upplevelser: Jag är definitivt ingen globetrotter; det närmaste utlandsresa vi kommer är en dagstripp till Åland i våras. Mälardalen med tillhörande skärgård har annars präglat mitt sommarhalvår. Jag har skrivit om det redan, tidigare i bloggen. Väddö, Utö, Uppsala, m.m. Och frågan är om jag besökt Skansen så många gånger under ett och samma år som under -09 (jag fick genom kursen jag går chansen att följa med på flera guidade visningar).
Annat? Skrivande av egen poesi, och offentlig uppläsning av densamma, är något som jag ägnat mig åt mer under 2009 än tidigare. Jag har gradvis glidit från Internet och ut i den fysiska verkligheten, kan man säga.
Avgörande händelser och milstolpar:
Tidigt på vårvintern skrevs jag, med hänvisning till min nu långvariga sjukskrivning, in på en AMS-utbildning som syftade till personlig utveckling, etc. Jag får erkänna mig positivt överraskad. Det har resulterat i - förutom nya, intressanta bekantskaper och lärdomar - en praktikplats inom kyrkan, med alltmer fast förankring. Att bli betrodd med seriösa arbetsuppgifter är åtminstone vad mitt självförtroende behöver.
Jag genomgick f.ö. i somras, efter flera års köande, en s.k. neuro-psykiatrisk utredning. Äntligen, säger jag. Det hela utmynnade i en diagnos i svart på vitt: Aspergers syndrom samt en lätt släng av ADD (d.v.s. ADHD fast utan det hyperaktiva inslaget).
Största prestation:
Det största i år var nog att jag sprang Midnattsloppet. Jag hade redan vid förra nyåret svurit att jag minsann skulle ut och träningsjogga - med start på självaste nyårsdagen! Och ja, det gjorde jag ju. Svinkallt och halt var det den 1:a januari 2009. Och sen dröjde det väl nästan ett halvår innan jag joggade nästa gång... Loppet gick, även om jag inte sprang hela tiden, över förväntan. Får se om jag är taggad nog att anmäla mig i år igen.
Märkligaste minnesvärda upplevelse:
Det var någon gång nu i höstas. På ett säte i en buss hittade jag något som liknade en såndär liten portmonnä för kontokort. Jag öppnade den, och trodde knappt mina ögon. En polislegitimation! Ett par telefonsamtal senare kom en piket körande hem till mig i den sena kvällen för att hämta den. Konstapeln som tappat sitt leg var givetvis mycket tacksam att få det tillbaks.
Lästa böcker:
* The Game av Neil Strauss. Biografisk skildring från början av 00-talet av hur ett antal unga men erfarna casanovor bildar ett särskilt community där de själva leder workshops i konsten att ragga tjejer.
* Den siste tempelriddaren av Raymond Khoury. Roman i DaVinci-koden-stil om ett dokument från korsfarartiden som antas kunna ha avgörande betydelse för den fortsatta världshistorien. Lättsam spänningsunderhållning med äventyr och vilda jakter á la Indiana Jones.
* Läsa tankar av Henrik Fexéus. Ett slags bruksanvisning i enkel amatör-manipulation, alltifrån trollkonsttrick till allmän social kompetens.
Betyg till året:
På en skala 1-10 får det bli en sexa eller sjua. Sammantaget var det ett bra år. Inte strålande, men bra.
Sådär, bokfört. Nu går vi vidare.
Ungefär, "Hur gick det sedan?"
Tjugondedag Knut är förbi, vilket officiellt lär betyda att julen är över och att pyntet skall plockas ned. Den städningen har jag sluppit. Eftersom jag inte ens var hemma i stan under själva julhelgen (det var såntdär åka-till-stugan-år som det varit vartannat år) blev det aldrig av att jag ens fick fram något julpynt. Och från och med denna vecka är jag tillbaks i vardagens hjulspår igen.
Nyårslöften och sånt då, undrar ni kanske? Utgångsläget har varit det gamla vanliga: försöka leva dels hälsosammare, dels mer fokuserat.
Resultat hittills: Sedan första måndagen i januari (alltså 4/1) dricker jag ingen läsk eller annan sorts sötad dryck. Undantag har jag gjort för en redan påbörjad flaska saft som fanns hemma i skafferiet sedan före årsskiftet, och som jag ogärna ville hälla bort.
Härtill uppstår ju i och för sig en mängd intressanta frågeställningar om gränsdragningen. Exakt vad räknas som "sötad dryck"? Får jag fortsätta med sötningsmedel i kaffe? Kan jag ta en öl? Och kollar man innehållsdeklarationerna på många tämligen vanliga livsmedel inser man snart att läsk och saft inte är ensamma om att innehålla socker...
Min tanke är väl mer att man måste börja någonstans. För mig har det varit så slentrianmässigt enkelt att bara köpa en flaska cola så snart jag känt mig lite sugen, och när vanan sakta och omärkligt övergår till att bli ett beroende finns även ett drag av förnedring i det, vid sidan av de mer uttjatade hälsoaspekterna. Plötsligt dricker man inte sin cola för att man är lite sugen, utan för att det känns som om man rentav behöver den. Här försöker jag nu mota sötsuget i grinden.
Nästa steg blir således att skära bort något ytterligare onödigt födointag, och gärna kombinera det hela med motion förstås.
Nyårslöften och sånt då, undrar ni kanske? Utgångsläget har varit det gamla vanliga: försöka leva dels hälsosammare, dels mer fokuserat.
Resultat hittills: Sedan första måndagen i januari (alltså 4/1) dricker jag ingen läsk eller annan sorts sötad dryck. Undantag har jag gjort för en redan påbörjad flaska saft som fanns hemma i skafferiet sedan före årsskiftet, och som jag ogärna ville hälla bort.
Härtill uppstår ju i och för sig en mängd intressanta frågeställningar om gränsdragningen. Exakt vad räknas som "sötad dryck"? Får jag fortsätta med sötningsmedel i kaffe? Kan jag ta en öl? Och kollar man innehållsdeklarationerna på många tämligen vanliga livsmedel inser man snart att läsk och saft inte är ensamma om att innehålla socker...
Min tanke är väl mer att man måste börja någonstans. För mig har det varit så slentrianmässigt enkelt att bara köpa en flaska cola så snart jag känt mig lite sugen, och när vanan sakta och omärkligt övergår till att bli ett beroende finns även ett drag av förnedring i det, vid sidan av de mer uttjatade hälsoaspekterna. Plötsligt dricker man inte sin cola för att man är lite sugen, utan för att det känns som om man rentav behöver den. Här försöker jag nu mota sötsuget i grinden.
Nästa steg blir således att skära bort något ytterligare onödigt födointag, och gärna kombinera det hela med motion förstås.