Präst är alltså vad jag ska bli?

Ja det ser ju så ut. Men samtidigt - nånstans inombords ruvar en liten förhoppning om att "det stora lyftet" plötsligt ska korsa min väg dit och fullkomligt ändra på allt. Under förutsättning att "det stora lyftet" är något riktigt bra såklart. Vad vet jag inte, men något. Att få en roman publicerad och såld som bestseller? Att vinna tre miljoner?
Då jag gick en ettårig målarskola för mer än tio år sedan, frågade en lärare oss hurpass säkert det var att vi verkligen stannade på kursen och inte hoppade av (vi var nämligen ganska få i gruppen). Jag svarade att jag visst räknade med att bli kvar, såvida då inget väldigt stort och lovande, något av avgörande betydelse, skulle locka mig nån annanstans. Läraren sade att "Jaja, men det väntar jag också på: telefonsamtalet som ska förändra mitt liv!"

Troligen är det något allmänmänskligt att vad man än gör så längtar man egentligen till något annat. Det finns alltid något som är roligare och intressantare för stunden. Begränsningen ligger i att man måste tänka på utkomsten också. Det ska helst bli en framtid av det.

Jag försöker föreställa mig hur jag i framtiden äntrar predikstolen och ser ut över den församlade skaran. Hur jag med tjänsteportföljen i hand skyndar in på vårdhemmet för veckans jourhavande-tjänstgöring eller håller förbönsandakt. Hur jag till sent på småtimmarna tragglar med morgondagens predikan och val av psalmer till densamma. Hur jag förättar vigslar, dop och jordfästningar efter ett närmast rullande schema och samtidigt anstränger mig för att behålla det personliga engagemanget, så att det inte blir "bara ett jobb". Kommer jag att behålla tron? Kommer jag att känna att jag tillför medmänniskorna något? Än så länge känns allt det där så avlägset, men likväl kan det vara verklighet snart.

Kommentarer:
Postat av: Lenida

Med den inställningen kommer du att bli en lysande präst! Lycka till på vägen dit!

2006-02-26 @ 17:53:11

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback