Vi säger väl att det är sommar nu
Idag får min fina australiska cowboyhatt komma till sin rätt; såhär i solgasset är de breda brättena mycket funktionella. Men mina solglasögon är förlagda.
Jag är sen idag. Ska ett ärende till Försäkringskassan och sen vidare mot stan för att ta en fika med M. Vi hörs senare.
Sveriges omröstning, presenterad av Björn Gustafsson
Man kan ju alltid skriva om Melodifestivalen...
Det står rätt stilla med saker och ting för tillfället, och därav skrivkrampen. Nå, men i lördags kväll - efter att jag f.ö. besökt ett trevligt litet kulturparty som vännen M. arrangerat - hamnade jag i TV-fåtöljen hemma hos föräldrarna och bevittnade kulmen och avslutningen på hela Eurovisionsschlager-spektaklet. Passande, eftersom jag tjatat om de svenska deltävlingarna här i bloggen.
Ryssland vann, om nån missat det. En i mitt tycke ganska ointressant smörlåt, fast oklanderligt trendig och säkert en blivande radioplåga. Jag medger gärna att Sverige inte hade tävlingens bästa bidrag, fast lite överraskad är jag ändå över att vi fick så låg placering som det blev. Femtonde plats eller något sånt.
De flesta beryktade och ökända "clownnumren" hade sållats bort under de föregående delfinalerna, och Spaniens bidrag var väl nu det enda kvarvarande som andades lite humor. Förutom möjligen Lettlands sjörövarkostymer, där då. Låtarna i sig var helt okej, fast frågan är om de passade i sammanhanget...
Och efter regn kom sol
Jag försöker påminna mig hur tacksam jag kan vara över att ha hälsa och alla lemmar i behåll medan Kina och Burma försmäktar under sviterna efter senaste tidens naturkatastrofer. Det känns på sätt och vis befogat att se det så, för om jag tar ned det på min egen vardagsnivå låter det lite löjligt: lätt förkylning, dammigt skrivbord, räkningar, disk... och skor som behöver målas om. Ja, målas om. Jag har fått pikar om att "det kanske är dags att putsa de där", men faktum är att det är själva färgen som börjat avvika...
Det är måndag och dags för nya tag.
Effell pratar alkohol på årets mesta "Dagen efter"
I Sverige tenderar ju tyvärr sista april, i sitt övergångsland mellan vår och försommar, att vara stora suparaftonen för många. Själv dricker jag nog tämligen måttligt här i livet, vågar jag påstå, och även vid gårdagkvällens valborgsfirande vid den kommunala brasan i Sollentuna var jag nykter.
Hemkommen till brors lägenhet tog emellertid saker en annan vändning, då han nämligen bullat upp med en överraskning efter maten och kaffet. Och det var inte bärs eller nåt sånt. Vi skulle minsann ha cherry-provar-kväll...! Flådigt och förnämt ska det vara.
Fyra sorters cherry hade han införskaffat, och medelst noggrannt blindtest skulle vi nu avgöra vilken som var godast. Jag vill ju ogärna undanhålla er resultatet. Så ni som principiellt motsätter er reklam i privatbloggar får helt enkelt blunda och scrolla nu... De nominerade var:
* Lustau Dry Amontillado
* Harvey Bristol Cream
* Real Tesoro
* Drysack
Av dessa brukar tydligen den förstnämnda - Lustau - få högsta betyg av proffsprovarna i media. Intressant, med tanke på att varken jag eller brorsan kan hålla med dem i så fall. Faktum är att vi båda placerade den sist i rangordningen, med omdömen som "vattnig" och "smakar ingenting".
Den mörka Real Tesoro och Drysack uppfattade vi nog lite olika beträffande doft, torrhet, smak, osv, men vinnaren var vi hursomhelst överens om. Det blev sötsaken i gänget: Harvey Bristol Cream.
Så framåt natten somnade man gott. Och morgnades tidigt i förmiddags av en i högsta grad hurtigt nykter orkesterparad som tågade förbi på gatan, spelandes Internationalen och bärandes röda fanor. Javisstja, det är ju den dagen idag...