November närmar sig andra änden
...och det går så fort! Såsmåningom börjar det väl bli dags för något slags årskrönika för 2007 här, fast vi låter det komma lite närmare nyår tycker jag. Saker kan ju hända in i det sista.
Just nu händer dock inte så våldsamt mycket, vilket ni säkert anat av senaste skrivtorkan här. Men för att ändå nämna något:
Fyllde år nyligen. Mina föräldrars present hade jag av praktiska skäl fått lite i förväg: ett ordentligt badrumsskåp istället för den enkla spegel utan hylla som jag hade innan. Handfatet var ju alltid fullbelamrat med prylar eftersom det inte fanns någon annanstans att ställa dem. Så det här var välkommet. Någon fest eller fikabjudning hade jag däremot inte i år och jag märkte knappt själv hur bemärkelsedagen passerade. Tyckte inte att 36 år var någon siffra som tarvade någon större uppmärksamhet bland födelsedagar i stort. Men stort tack ändå, till de gamla vänner med koll som ringde och gjorde mig yrvaket påmind.
I måndags hade jag min sammanlagt tredje predikoövning på högskolan (en om året har jag genomgått), och fick återigen goda omdömen. Retorikläraren gillar min talarstil, uppenbarligen, och det kan jag bara glädja mig över. Och säkert är det nog så att jag börjar få in en viss vana efter att de två senaste åren ha hållit anföranden i lite olika - mest kyrkliga - sammanhang. Frågan är om man ska vara lättad eller besviken då man förberett en predikan och det visar sig att den närvarande åhörarskaran består av typ tre personer... Det är förvisso mindre anspänning i att tala inför en liten grupp, men man har ju oftast tänkt och skrivit något man gärna ville skulle nå ut till många. Men jag är nog inte rätt person att beklaga mig; jag är själv fruktansvärt lat då det gäller att närvara vid andakterna i plugget - d.v.s. kompisarnas predikningar ju.
Grattis till bloggkompisen Jenny och hennes make som blev föräldrar helt nyligen. Och nästa veckas helg är jag själv bjuden till barndop hos andra internetbekanta ute i Haninge.
Just nu händer dock inte så våldsamt mycket, vilket ni säkert anat av senaste skrivtorkan här. Men för att ändå nämna något:
Fyllde år nyligen. Mina föräldrars present hade jag av praktiska skäl fått lite i förväg: ett ordentligt badrumsskåp istället för den enkla spegel utan hylla som jag hade innan. Handfatet var ju alltid fullbelamrat med prylar eftersom det inte fanns någon annanstans att ställa dem. Så det här var välkommet. Någon fest eller fikabjudning hade jag däremot inte i år och jag märkte knappt själv hur bemärkelsedagen passerade. Tyckte inte att 36 år var någon siffra som tarvade någon större uppmärksamhet bland födelsedagar i stort. Men stort tack ändå, till de gamla vänner med koll som ringde och gjorde mig yrvaket påmind.
I måndags hade jag min sammanlagt tredje predikoövning på högskolan (en om året har jag genomgått), och fick återigen goda omdömen. Retorikläraren gillar min talarstil, uppenbarligen, och det kan jag bara glädja mig över. Och säkert är det nog så att jag börjar få in en viss vana efter att de två senaste åren ha hållit anföranden i lite olika - mest kyrkliga - sammanhang. Frågan är om man ska vara lättad eller besviken då man förberett en predikan och det visar sig att den närvarande åhörarskaran består av typ tre personer... Det är förvisso mindre anspänning i att tala inför en liten grupp, men man har ju oftast tänkt och skrivit något man gärna ville skulle nå ut till många. Men jag är nog inte rätt person att beklaga mig; jag är själv fruktansvärt lat då det gäller att närvara vid andakterna i plugget - d.v.s. kompisarnas predikningar ju.
Grattis till bloggkompisen Jenny och hennes make som blev föräldrar helt nyligen. Och nästa veckas helg är jag själv bjuden till barndop hos andra internetbekanta ute i Haninge.
Traditionsenlig minnespumpa
Och den första snön kom, och gick...
Inatt var det dags för vintern att göra sina första trevande invasionsförsök i Sthlm. Ett tunt lager blötsnö, som nu håller på att försvinna i plusgraderna. Själv satt jag nästan till tolvslaget med en hemtenta som jag behövde få färdig. Inget Halloween här inte. Nöjer mig med att ha kollat på lite vimmelbilder på nätet, från olika partaj ute i landet.
Ikväll blir det nog däremot en tur till kyrkogården, som brukligt är för mig. Med eller utan sällskap. Den sedvanliga promenaden i minneslunden och förundran över alla dessa ljuslyktor, om nu vädret så tillåter. Dagen är rätt oplanerad ännu, men jag vet såpass att familjen gärna vill ha hem mig på middag ikväll, i alla fall. Vi får se i vilken ordning jag tar saker.
Min granne mittemot, en dam från Finland, bjöd plötsligt hem mig i förrgår kväll. Kanske för att jag i förbigående berättat att jag ännu inte har nämnvärt mycket kontakt med folket i grannskapet; jag är rätt ensam här. Hon har själv inte varit hemma mycket - eller rättare sagt, hon har varit där hon egentligen känner sig hemma, hos släkten på andra sidan Östersjön, och hon står snart i begrepp att flytta tillbaka dit för gott.
Då jag gick tillbaks in till mig efter en lång och trevlig pratstund med mat och fika, hade jag med mig både en krukväxt och en liten plastjulgran med belysning... Hon håller på att avyttra det hon inte vill ha kvar då hon såsmåningom ger sig av, och jag blev erbjuden både det ena och det andra, som nog inte heller jag har vare sig plats eller användning för.
Trevlig Allhelgona, allihop!
Ikväll blir det nog däremot en tur till kyrkogården, som brukligt är för mig. Med eller utan sällskap. Den sedvanliga promenaden i minneslunden och förundran över alla dessa ljuslyktor, om nu vädret så tillåter. Dagen är rätt oplanerad ännu, men jag vet såpass att familjen gärna vill ha hem mig på middag ikväll, i alla fall. Vi får se i vilken ordning jag tar saker.
Min granne mittemot, en dam från Finland, bjöd plötsligt hem mig i förrgår kväll. Kanske för att jag i förbigående berättat att jag ännu inte har nämnvärt mycket kontakt med folket i grannskapet; jag är rätt ensam här. Hon har själv inte varit hemma mycket - eller rättare sagt, hon har varit där hon egentligen känner sig hemma, hos släkten på andra sidan Östersjön, och hon står snart i begrepp att flytta tillbaka dit för gott.
Då jag gick tillbaks in till mig efter en lång och trevlig pratstund med mat och fika, hade jag med mig både en krukväxt och en liten plastjulgran med belysning... Hon håller på att avyttra det hon inte vill ha kvar då hon såsmåningom ger sig av, och jag blev erbjuden både det ena och det andra, som nog inte heller jag har vare sig plats eller användning för.
Trevlig Allhelgona, allihop!