Stresshantering, och livet i allmänhet
Ovisshet är nog en av de saker jag ogillar mest, och t.o.m. är rädd för. Jag är väl lite av ett trygghetsfixerat kontrollfreak, helt enkelt. Avskyr överraskningar och ändrade planer. Jag är en sån som skulle kunna låta bli att gifta mig enbart av skräck för svensexan. Små grejer blir stora grejer för mig.
Då är det väl föga överraskande att bara en sådan sak som de senaste dagarnas kyla, snö och trafikkrångel har fått mig i en lätt obalans. Dessutom ömmar och oroar jag mig för andra, vilket väl borde vara en god egenskap, men jag måste behärska mig för att inte heller överdriva det och börja gå folk på nerverna. Balansgång.
En gång i veckan går jag apropå detta på en såndär liten Mindfulness-kurs i just stresshantering. Där får vi lära oss att försöka se på livet och tillvaron "utan värderingar", alltså utan att alltför mycket bedöma det vi tar in med våra sinnen. Typ: Himlen är grå. Jaha. Istället för: Ååh, jag hatar det här deprimerande vädret och allt det här gråa! Det är alltså en skillnad i hur man ser och tänker på det.
Det där icke-värderande perspektivet är vad jag skulle behöva och vilja kunna ta fram i de situationer då negativa tankar plågar mig eller då pulsen ökar av ångest eller stress. Dessvärre är det ingen särskilt lättillgänglig färdighet, utan något som kräver mycket övning. Och så är det nog för alla.
Då är det väl föga överraskande att bara en sådan sak som de senaste dagarnas kyla, snö och trafikkrångel har fått mig i en lätt obalans. Dessutom ömmar och oroar jag mig för andra, vilket väl borde vara en god egenskap, men jag måste behärska mig för att inte heller överdriva det och börja gå folk på nerverna. Balansgång.
En gång i veckan går jag apropå detta på en såndär liten Mindfulness-kurs i just stresshantering. Där får vi lära oss att försöka se på livet och tillvaron "utan värderingar", alltså utan att alltför mycket bedöma det vi tar in med våra sinnen. Typ: Himlen är grå. Jaha. Istället för: Ååh, jag hatar det här deprimerande vädret och allt det här gråa! Det är alltså en skillnad i hur man ser och tänker på det.
Det där icke-värderande perspektivet är vad jag skulle behöva och vilja kunna ta fram i de situationer då negativa tankar plågar mig eller då pulsen ökar av ångest eller stress. Dessvärre är det ingen särskilt lättillgänglig färdighet, utan något som kräver mycket övning. Och så är det nog för alla.
Vi har en vinter som heter duga
Ute är det vitt, vitt, vitt
Godmorgon. Sitter så att säga "insnöad" i mina bortresta föräldrars hus, och drar mig i det längsta för att försöka skjuta upp dörren, få tag i skyffeln utanför och göra något åt alltihopa. Det ser så kaaallt ut därute...! På TV:s väderleksprognoser talar de om Klass 2-varning och tragedier med tak som rasat in i lagårdar och sporthallar och förmodligen dödat om inte människor så åtminstone en hel del djur.
Redan igår blev jag sittande på tunnelbanan mittemellan två stationer en stund, p g a halka och snö, och kaoset lär väl vara värre idag, med tanke på att vädret är det. Planen var att jag skulle hälsa på en kompis i Huddinge idag, och det är ju frågan om jag vågar försöka... Pendeltågen, och icke minst just tågen på Södertäljelinjen, är inte direkt kända för att vara motståndskraftiga mot oväder. Risken finns ju att man blir sittandes någonstans halvvägs i endera riktningen.
Ta hand om er alla därute!
Redan igår blev jag sittande på tunnelbanan mittemellan två stationer en stund, p g a halka och snö, och kaoset lär väl vara värre idag, med tanke på att vädret är det. Planen var att jag skulle hälsa på en kompis i Huddinge idag, och det är ju frågan om jag vågar försöka... Pendeltågen, och icke minst just tågen på Södertäljelinjen, är inte direkt kända för att vara motståndskraftiga mot oväder. Risken finns ju att man blir sittandes någonstans halvvägs i endera riktningen.
Ta hand om er alla därute!
Onsdag, lunchtid...
Slösurfar en kort stund från kontoret där jag sitter och för stunden har alltför lite att göra. Inser ironin i att jag har större ro att ta tag i min blogg härifrån än hemifrån då jag är ledig. Därhemma distraherar alltmöjligt, och själva rummet är liksom inpyrt med tankar, historier, önskningar, borden och måsten som gör det svårt att bara luta sig tillbaka. Utom för att se på TV eller spela dataspel förstås. Så är väl det också att jämföra med en mild verklighetsflykt.