Effell's blogg

Året närmar sig sitt slut, och de två dagar som passerat sedan jag kom hem från fjällen har för min egen del varit alldeles oförskämt lata. Kanske just av den anledningen att jag egentligen har ganska mycket att göra. När måstena hopar sig blir jag ofta handfallen, vet inte var jag ska börja och så blir inget av det gjort. Istället har tiden i flyende timmar spenderats framför dataspel, på webcommunitys eller på café. Dock - precis som varje årsskifte har jag den naiva målsättningen att "efter nyår, DÅ ska jag börja ett nytt liv! Jag ska bli SÅ disciplinerad!" och tanken i sig vittnar ju trots allt om en vilja... även om erfarenheten säger att den inte brukar bestå provet.

Träffar man någon så här års får man ofelbart frågan hur och var man ska fira sin nyårsafton. Och ärligt talat, jag vet faktiskt inte. Och bryr mig inte så mycket. Dyker inga anbud upp (och jag har inte planerat något party själv heller) så drar jag väl förmodligen hem till föräldrarna, blir iproppad lite julbordsrester, ser Grevinnan och betjänten på TV och går ut på gatan runt tolvslaget för att kolla in grannskapets raketavfyrningar. Sådär folkhems-idylliskt som det kan bli.
Snart läggdags. Nästa gång jag vaknar är det alltså mindre än ett dygn kvar av året?


 

Long time no seen. Det är helt enkelt så att jag inte haft tillgång till Internet på ett antal dagar, p.g.a. julfirande i fjällstuga i härjedalska skogsbygden. En vartannatårstradition som jag tyvärr är den i familjen som tycker minst om. Det miljöombyte som borde vara avstressande och njutbart har precis motsatt effekt på mig och snarare triggar min ångest. Och sedan jag kom hem igen igårkväll har jag avreagerat datorabstinens så att ögonen svider.

Finaste julklappen var ett presentkort på IKEA; 1000 kr. Det skulle vara underbart med en riktig soffa, t.ex...  Ingen dyr eller exklusiv eller så, men åtminstone bekväm. Det begagnade tågsätet jag lånade på obestämd tid är visserligen charmigt, nördkultigt och väcker uppmärksamhet, men det är ju ungefär lika rymligt som ett par biofåtöljer. Ingenting att däcka i då man kommer hem efter någon tung dag. Det kan få bli snöra-på-sig-skorna-sittplats i hallen istället.
Nu ser jag närmast fram emot nyårsdagen. Ja, just nyårsdagen. Det är det här med att börja på ett nytt år, det känns fräscht, som en välbehövlig omstart. Ett eventuellt partaj på aftonen innan är mest som en transportsträcka man måste igenom. Fast det kan ju vara trevligt.

Ja, och angående 2007 då... Jag återkommer. Snart. Det är väldigt skönt att vara hemma igen i alla fall. Trots röran härhemma.

Ja, jag kom ganska nyss hem... För, i skrivande stund, åtta timmar sedan hade jag hittills aldrig satt min fot på partyrestaurangen Patricia, men nu blidde det faktiskt så att högskolans julavslutningspartaj förlades dit. Och det tackar vi för, mycket angenämt var det. Jag har förresten alltid gått omkring och trott att den där farkosten skulle vara helt urblåst inuti och liksom ombyggd till ett enda stort glammigt discogolv ungefär, men till min positiva överraskning hade man tvärtom bevarat fartygsinredningen med dess karakteristiska acessoarer, såsom kajutagluggar och knarriga trädäck. Riktigt charmigt var det.

Jag brukar faktiskt inte vara den där pinsamme slarvern vilkens mobiltelefon ringer precis då det äskats tystnad och någon skall hålla tal, men nu blev det så. Nåväl. Jag hann, innan jag skyndsamt stängde av eländet, notera att det inkommande samtalet kom från hemligt nummer, och hoppades personen skulle försöka igen och ge sig tillkänna på telefonsvararen istället. Och ja, någon hade mycket riktigt ringt upp svararen ett par minuter senare, men utan att säga något. Allt som hunnit fastna på bandet innan vederbörande lade på var en ohörbar bakgrundsröst som skulle kunna vara alltifrån en person i ett annat rum till en TV-apparat. Såntdär kan göra mig lite nojjig. Vem är det som försöker få tag i mig men ändå inte riktigt kan stå för sig? Hoppas åtminstone det inte var något allvarligt.

Julstress är det också i dessa dagar. Mors julklappar är fixade. Tror jag. Så då återstår Far och brorsan då. Mina föräldrar brukar nog i och för sig aldrig läsa den här bloggen, men för att vara på den säkra sidan undviker jag att prata presenttips nu. Ni får facit sen efter jul istället. Då vet jag ju vad jag själv fick också.

...vilket är irriterande eftersom jag faktiskt ätit som en häst idag. Nu är det sovdags, så det får vara bra nu.

Har beställt en kursbok, en såndär tegelsten, över nätet. Det är lite ovanligt att jag gör det; hittills har jag klarat mig bra på att antingen handla på bokhandeln eller använda biblioteken, men nu var det fråga om en såndär rackare som både är sällsynt och rätt dyr - om man inte, just det, köper den på nätet. Så då fick det bli så. Och tack och lov gick det att ta det på faktura, vilket inte är en självklarhet på alla butikssajter. Ja, jag är primitiv och inbitet efterbliven på flera sätt, jag har inte ens kontokort. Lika bra det, för med min bristfälliga disciplin skulle kontot nog ganska snabbt vara övertrasserat.

Onsdag imorgon. Eller troligen idag, när ni läser detta. Jag ska till plugget på förmiddagen, och därefter är tillvaron lite flytande. Samvetet säger såklart: göra nytta. Finns hur mycket som helst, både att läsa läxor och söka jobb. Jag vet ju hur det brukar bli med det vanligtvis, men hoppas kan man ju.
En sångare/artist som heter Ola Sahlén har senaste tiden haft show just på onsdagar, på en krog på Söder. Borde jag gå dit o kolla? Sedan något halvår tillbaka får jag nämligen mejl från agenturen som lanserar honom med tips om vart han uppträder, osv. Har faktiskt ingen aning om vem som lämnat dem just *min* mejladress.

Sovdags nu. Godnatt på er.