Effell's blogg

...medan jag sitter här och försöker komma på något att skriva. Jag gäspar och konstaterar att det är söndag. Men vad finns det att säga om den här veckan egentligen?

Försöker få bloggen att förstå att jag vill ha mina inlägg publicerade veckovis istället för på ett enda långt bräde. Vad är det för mening med ett arkiv om allt hamnar på samma sida i all oändlighet? Överhuvudtaget har jag ännu inte fått kläm på funktionerna här. Hade tänkt publicera en bild till texten häromdan, men efter nedladdning tycktes bilden bli i tumnagelsstorlek, så det hade inte varit mycket nytta med det.

Hade en liten bokhylle-städning igår (sortering av hafsigt hoprafsade prylar), och upptäckte att jag har minst 58 st DVD-filmer... Känns nästan lite läskigt, för några av dem är egentligen bara impulsköp som jag råkat få till bra pris vid olika tillfällen. En del av dem kanske jag aldrig ens kommer att titta på igen.

Högsommaren gör troligen sina dödsryckningar, men fint väder är det ännu. Min ivrige kompis M. som har stenkoll på alla kulturevenemang med fritt inträde, hade tipsat om utomhusbion i Tantolunden (en del av Stockholms filmfestival), och igår gick vi dit och såg klassikern Casablanca.

Eller, såg och såg... Liksom dagen innan stötte filmvisningen på komplikationer. På torsdagen hade strömavbrott gjort att filmen fördröjdes. Nu blev det avbrott efter två tredjedelar av filmen, på grund av att den festivalansvarige glömt sista rullen på kontoret(!). Han lovade rusa iväg och hämta den, det skulle ta någon kvart eller så, men vi tillhörde dem som gav upp och gick hem istället. Att sitta på marken ger träsmak i rumpan.

Nåväl, troligen ett nytt försök på söndag kväll. Då skulle de visa någon ny tecknad japansk film.

Första halvan av den här dagen har jag inte mått bra psykiskt. Jag har bäddat ned mig i något slags självsimulerat sjukdomstillstånd och velat gömma mig för världen. Det blir så då och då, och just nu beror det nog mest på den ankommande hösten med allt vad den innebär.

Jag hade kanske behövt vara en erfaren grovarbetare eller en riktig löneslav inom den offentliga sektorn. En sån som på surt förvärvade små fikapauser med gott samvete kunde gnälla över knäppa chefer och facket och hur mycket av mitt liv som bara gick till arbete.

För jag känner att det här 'fria' livet som planlös högskolestudent har förvekligat mig. Vilket jobb jag än skulle hoppa på idag så skulle det bli som en mental chock, och jag skulle flämtande dra mig tillbaka in i min håla igen. Jag har gjort det förr. Det är det som är problemet. När en människa gör samma dumhet flera gånger om handlar det inte nödvändigtvis om att ha svårt att lära av sina misstag - det handlar nog minst lika ofta om rädslan för att åta sig något man inte gjort förr.

Det är eftermiddag och jag mår bättre. Skall strax följa med min far till Nockeby och se en traditionell träff för motor-entusiaster. En massa raggarbilar och motorcyklar och andra vrålåk. Jag kan behöva lite distraktion känns det som.

Det är sent på söndag kväll, och jag försöker summera veckan som gått. Framtidsångest orsakad av ankommande hösttermin; ösregn, duggregn, slagregn, ett visst guldregn i friidrotts-VM tydligen, samt en trevlig lördagkväll på stan i trängseln kring Midnattsloppet.

Sammantaget klagar jag inte. Allt är okej.

Högskoleterminen (min i alla fall) börjar i slutet av augusti. Lite föraningar om ångest smyger sakta längs ryggmärgen. Men den här gången får jag inte fega ur bara för att det är något nytt. Inte banga som jag gjorde med lärarutbildningen. Inte helt lätt. När jag mår dåligt så mår jag mycket dåligt. Men det är ju precis sånt jag måste jobba med hos mig själv - att orka stanna kvar i en ovan situation.

När jag kikar på mina föregående inlägg -och jag har ju ändå bara varit med nån vecka ännu- kan jag lite generat konstatera att det redan finns en röd tråd: städning! Så för att inte förlora eventuella läsare byter jag raskt ämne.

Det är tisdag idag, andra veckan i augusti. Solen tittade nyss fram en ovanligt lång stund. Sista Allsång på Skansen för säsongen ikväll, och jag tänker titta. Jag vet inte riktigt varför, men det här präktigt folkhemssvenska tilltalar mig faktiskt ibland (Med betoning på 'ibland'). Särskilt vid tillfällen då jag känner mig lite håglös och tveksam och har glömt bort livets glädjeämnen. Då kommer SVTs allsång, schlager, revyer, uppesittarkvällar och andra rumsrena mysprogram som en hemtam och trygg verklighetsflykt. En liten värld där alla är snälla och glada.

Har just beställt en bok på nätet, mot postförskott faktiskt...! (Det brukar ju annars ofta krävas kreditkort när man ska handla på webben.) Får jag den i tid kommer den att vara mycket användbar i färdigskrivandet av den historieuppsats som släpar i mina hasor. Skulle vara så himla skönt att få det där gjort, och liksom rensa skrivbordet...  Jaha, nu kom jag in på städning igen.

Senaste dagarna har jag gjort mig av med drösvis av gammalt krafs. Såntdär som bara stått i förrådsskåpens djup och ändå aldrig varit till någon större glädje, förutom möjligen orsakat ett litet styng av nostalgi varje gång det kommit fram i dagsljuset. Men varför ska man egentligen spara på en massa sånt man inte använder...?!

Jag har under årens lopp pendlat mellan materialism och askes, mellan hamstring och rensning. Det kommer en period då jag samlar på mig drivor av världsliga ting -konsumerandets trygghet, livslögnen om att jag blir lycklig bara jag har en sån och en sån- och då denna fas varit rådande tillräckligt länge och alla mina staplade prylar flutit samman till ett besvärande lager, slår pendeln över åt andra hållet. Metamorfos. Kretslopp.

   "Vad är det jag håller på med?" tänker Effell, "Varför lever jag så här? Jag behöver ju inte allt det här!" Prylarna släpas fram ur sina gömmor och radas upp som inför en arkebusering; domen faller. Du stannar, du åker, stannar, åker... Plaspåsar och papperskassar fylls och kånkas iväg till välgörenhetsinrättningen på hörnet. Vissa enstaka saker andas ett löfte om viss återbäring och tas därför till kuriosahandlarna för att i bästa fall kunna generera lite kontanter. Vinsten har dock varit mager hittills.

Men skönt är det att "avmaterialisera sig". Det är befriande.

Började sortera gamla foton igår. Eftersom jag fotar mycket men inte har digitalkamera blir det mycket papper, och sprängfyllda byrålådor, i åratals väntan på det slutgiltiga urvalet... Har redan snart fyllt en hel (rätt stor) papperskorg med bara sönderrivna bilder, och jag misstänker att jag inte ens betat mig igenom hälften ännu.

Drösvis med spontana miljöfoton: nån husfasad här, ett vardagsrum där, flamingos på Skansen eller marscherande vaktparad. Så mycket dubletter också. Dock en del minnen också, och irritation över odaterade bilder. Man har möjligen en vag aning om att "detta borde vara runt 1994", ungefär. Idag fortsätter städningen. 

  Bläddrar i gårdagens Metro efter evenemangstips. Jaha, idag går visst Pride-paraden i stan. Kanske åker in och kollar.

Jaha... då har jag alltså börjat blogga då.