Usch...!
Första halvan av den här dagen har jag inte mått bra psykiskt. Jag har bäddat ned mig i något slags självsimulerat sjukdomstillstånd och velat gömma mig för världen. Det blir så då och då, och just nu beror det nog mest på den ankommande hösten med allt vad den innebär.
Jag hade kanske behövt vara en erfaren grovarbetare eller en riktig löneslav inom den offentliga sektorn. En sån som på surt förvärvade små fikapauser med gott samvete kunde gnälla över knäppa chefer och facket och hur mycket av mitt liv som bara gick till arbete.
För jag känner att det här 'fria' livet som planlös högskolestudent har förvekligat mig. Vilket jobb jag än skulle hoppa på idag så skulle det bli som en mental chock, och jag skulle flämtande dra mig tillbaka in i min håla igen. Jag har gjort det förr. Det är det som är problemet. När en människa gör samma dumhet flera gånger om handlar det inte nödvändigtvis om att ha svårt att lära av sina misstag - det handlar nog minst lika ofta om rädslan för att åta sig något man inte gjort förr.
Det är eftermiddag och jag mår bättre. Skall strax följa med min far till Nockeby och se en traditionell träff för motor-entusiaster. En massa raggarbilar och motorcyklar och andra vrålåk. Jag kan behöva lite distraktion känns det som.