En fredag i rusk
Samla tankarna eller skingra tankarna, det är frågan. Det är gråmulet och kyligt, och senaste dagarna har jag mått lite sådär. Men som ni vet har jag ganska lätt att ta till mig av andras bekymmer också, på både gott och ont. Och det har varit kanske lite mycket av det på sista tiden, helt enkelt. Att vara snäll och hjälpa till är ju gott, och samtidigt ska man balansera det litet så att det inte tär på en.
Det hör möjligen till saken att jag för en tid sen råkade avbryta min antidep-medicinering; det berodde på att medicinen tog slut samtidigt som jag var pank och inte genast kunde skaffa ny. Eftersom jag för tillfället mådde bra, glömdes det bort ett tag, och nu har jag, stadd vid bättre ekonomi, nyss börjat medicineringen igen. Det kan nog ha varit tajming, för just på det senaste har som sagt grubblet och frågorna börjat återkomma.
Nå, jag håller mig sysselsatt med konstruktiva saker i alla fall, och det är viktigt för att må bra.
Det hör möjligen till saken att jag för en tid sen råkade avbryta min antidep-medicinering; det berodde på att medicinen tog slut samtidigt som jag var pank och inte genast kunde skaffa ny. Eftersom jag för tillfället mådde bra, glömdes det bort ett tag, och nu har jag, stadd vid bättre ekonomi, nyss börjat medicineringen igen. Det kan nog ha varit tajming, för just på det senaste har som sagt grubblet och frågorna börjat återkomma.
Nå, jag håller mig sysselsatt med konstruktiva saker i alla fall, och det är viktigt för att må bra.
Vart står Effell?
Jag övertalades att göra ett sådant där politiskt test på nätet häromdan, alltså då man utifrån ett frågeformulär får en bedömning om vart man står på den politiska skalan. Se bifogad bild nedan, den visar uppenbarligen mig.
Jag svarade så ärligt jag nu kunde på frågorna utifrån de svar som fanns att välja på, och blev väl aningen förvånad över att finna att jag ser såpass "vänster" ut i diagrammet. I verkligheten röstar jag mittenliberalt, vilket borde göra mig till en småborgare med enstaka socialistiska sympatidrag. Och det är ungefär så jag känner mig också.
Dock, som min bror påpekade, om testet var gjort utifrån t.ex. amerikanska förhållanden (vilket är sannolikt eftersom det var på engelska), får man ta med i beräkningen att den politiska skalan som helhet kanske inte har sina gränsstolpar på exakt samma ställen som här i Skandinavien. Så förmodligen stämmer det ganska bra ändå, och jag slipper byta parti.
Jag svarade så ärligt jag nu kunde på frågorna utifrån de svar som fanns att välja på, och blev väl aningen förvånad över att finna att jag ser såpass "vänster" ut i diagrammet. I verkligheten röstar jag mittenliberalt, vilket borde göra mig till en småborgare med enstaka socialistiska sympatidrag. Och det är ungefär så jag känner mig också.
Dock, som min bror påpekade, om testet var gjort utifrån t.ex. amerikanska förhållanden (vilket är sannolikt eftersom det var på engelska), får man ta med i beräkningen att den politiska skalan som helhet kanske inte har sina gränsstolpar på exakt samma ställen som här i Skandinavien. Så förmodligen stämmer det ganska bra ändå, och jag slipper byta parti.
Min "politiska kompass" enligt testresultat
Räfsning rular
Söndag den 26 0ktober, kl 10.00 - ca 12.00: höststädning av gården / kvarteret. Inget ändamålsenligt väder för uppgiften direkt, men desto snabbare blev det väl gjort, antar jag, eftersom folk inte vill trädgårdsarbeta hela dagen i blåst och regn och kyla. Och så ser man fram emot korvgrillningen som avslutar alltihop. Särskilt om man inte fått i sig frukost.
Den här gången fick jag en oförskämt lättsam uppgift jämfört med tidigare. Från att ha plöjt sandlådor med spade (tungt) har jag avancerat via rensning av avloppsbrunnar (stinkande) till... vanlig lövkrattning! Inget latmansjobb det heller, i sånt här väder, men ändå. Det kändes som om jag kom ganska billigt undan. Fast det skiljer ju också mellan vår och höst på vad som mest akut behöver göras.
... Så nu när jag pustat ut är det dags att tvätta av sig smutsen och svida om.
Den här gången fick jag en oförskämt lättsam uppgift jämfört med tidigare. Från att ha plöjt sandlådor med spade (tungt) har jag avancerat via rensning av avloppsbrunnar (stinkande) till... vanlig lövkrattning! Inget latmansjobb det heller, i sånt här väder, men ändå. Det kändes som om jag kom ganska billigt undan. Fast det skiljer ju också mellan vår och höst på vad som mest akut behöver göras.
... Så nu när jag pustat ut är det dags att tvätta av sig smutsen och svida om.
Trött undertecknad efter gårdsstädning
"Jaha, nähä, det är en dag imorgon också..."
Vet inte riktigt vad som flugit i mig beträffande nattvanor senaste tiden, men jag har flera gånger blivit sittande slösurfandes vid datorn till nära nog tretiden på nätterna. Och med tanke på att jag av födsel är s.k. morgonmänniska och kvällstrött bådar det inte gott. Nu sover jag ju alltså till tio (om jag vaknar av mig själv) och med min bristande organisationsförmåga och långsamma beslutsprocesser blir lätt en hel dag till spillo om jag kommer upp så sent. Det var väl t.ex. ex antal veckor sedan jag bestämde mig för att jag skulle städa upp här i min pundarkvart till hem, men ännu har det inte skett. När jag väl är på benen och påklädd framåt lunch, finns det ofta en massa annat som distraherar. Inte nödvändigtvis något ännu viktigare, men ändå.
Nu är klockan "bara" ca 01.00 på natten... Om jag då skulle ta och bryta den dåliga trenden och helt enkelt gå och lägga mig nu...? Kan man göra så?
Nu är klockan "bara" ca 01.00 på natten... Om jag då skulle ta och bryta den dåliga trenden och helt enkelt gå och lägga mig nu...? Kan man göra så?
Hur ska man veta?
En vardagsskildring men ändå inte:
Stod på busshållplatsen hemma igår, på väg mot stan. Den där bussen går två gånger i timmen, så man missar den ogärna om man har tider att passa. En liten men gles klunga folk hade samlats.
Långsamt blir jag varse hur tre stadiga män har hejdat en asiatisk kvinna några steg bort, och håller på att fråga ut henne om hennes identitet. De har liksom ett "polisbeteende", fast är fullkomligt civilklädda. Det hela slutar med att två av dem följer med henne hem, uppenbarligen för att hon ska kunna visa de papper hon inte har på sig.
Såntdär gör mig både orolig och nojjig. Vad hade hänt? Vad handlade det om? Ni som känner mig vet ju hur blödig jag är för t.ex flyktingar som gömmer sig. Och varningssystemet - läs: konspirationstänkandet - utlöser också genast. Var de verkligen poliser? Och själv var jag naturligtvis för feg för att kliva fram och fråga vad som pågick.
Något lugnad blev jag av att jag en kort stund senare tyckte mig se samma kvinna komma gående på avstånd, men ändå. Frågorna vaknar alltid, och jag undrar hur mycket jag jagar upp mig och överdriver.
Stod på busshållplatsen hemma igår, på väg mot stan. Den där bussen går två gånger i timmen, så man missar den ogärna om man har tider att passa. En liten men gles klunga folk hade samlats.
Långsamt blir jag varse hur tre stadiga män har hejdat en asiatisk kvinna några steg bort, och håller på att fråga ut henne om hennes identitet. De har liksom ett "polisbeteende", fast är fullkomligt civilklädda. Det hela slutar med att två av dem följer med henne hem, uppenbarligen för att hon ska kunna visa de papper hon inte har på sig.
Såntdär gör mig både orolig och nojjig. Vad hade hänt? Vad handlade det om? Ni som känner mig vet ju hur blödig jag är för t.ex flyktingar som gömmer sig. Och varningssystemet - läs: konspirationstänkandet - utlöser också genast. Var de verkligen poliser? Och själv var jag naturligtvis för feg för att kliva fram och fråga vad som pågick.
Något lugnad blev jag av att jag en kort stund senare tyckte mig se samma kvinna komma gående på avstånd, men ändå. Frågorna vaknar alltid, och jag undrar hur mycket jag jagar upp mig och överdriver.