Effell's blogg

Ja, jag kom ganska nyss hem... För, i skrivande stund, åtta timmar sedan hade jag hittills aldrig satt min fot på partyrestaurangen Patricia, men nu blidde det faktiskt så att högskolans julavslutningspartaj förlades dit. Och det tackar vi för, mycket angenämt var det. Jag har förresten alltid gått omkring och trott att den där farkosten skulle vara helt urblåst inuti och liksom ombyggd till ett enda stort glammigt discogolv ungefär, men till min positiva överraskning hade man tvärtom bevarat fartygsinredningen med dess karakteristiska acessoarer, såsom kajutagluggar och knarriga trädäck. Riktigt charmigt var det.

Jag brukar faktiskt inte vara den där pinsamme slarvern vilkens mobiltelefon ringer precis då det äskats tystnad och någon skall hålla tal, men nu blev det så. Nåväl. Jag hann, innan jag skyndsamt stängde av eländet, notera att det inkommande samtalet kom från hemligt nummer, och hoppades personen skulle försöka igen och ge sig tillkänna på telefonsvararen istället. Och ja, någon hade mycket riktigt ringt upp svararen ett par minuter senare, men utan att säga något. Allt som hunnit fastna på bandet innan vederbörande lade på var en ohörbar bakgrundsröst som skulle kunna vara alltifrån en person i ett annat rum till en TV-apparat. Såntdär kan göra mig lite nojjig. Vem är det som försöker få tag i mig men ändå inte riktigt kan stå för sig? Hoppas åtminstone det inte var något allvarligt.

Julstress är det också i dessa dagar. Mors julklappar är fixade. Tror jag. Så då återstår Far och brorsan då. Mina föräldrar brukar nog i och för sig aldrig läsa den här bloggen, men för att vara på den säkra sidan undviker jag att prata presenttips nu. Ni får facit sen efter jul istället. Då vet jag ju vad jag själv fick också.