Hjärnan i fickan
Det där med fickminne är inte så dumt alltså. Även om det väl redan blitt omodernt såhär i digitalåldern. Men jag är ju i och för sig efter ändå. Min gamla mobiltelefon har inte färgdisplay, kan varken spela samplade ljudeffekter eller fotografera...
Men nånstans i den ofattbara röran här, finns en såndär liten fickbandspelare som jag köpte på 90-talet, och har använt mycket lite. Väldigt synd. Hur många gånger inträffar det inte att jag kommer på nåt viktigt när jag är ute, eller får en idé jag inte vill glömma? Det var ju just på grund av mitt guldfisk-minne som jag skaffade den lilla spelaren, och på grund av detsamma glömmer jag att använda den.
Några roliga grejer har den hunnit vara med om dock. Bl.a. har den medverkat i ett kort ljudreportage från Lollipopfestivalen 1997 (jag lekte dokumentär-journalist en hel dag), och så har jag använt den vid läxläsning för att göra det lite roligare. Och mer än en av de gamla kassetterna innehåller nog än idag komihåglistor för inköp.
"Få se nu... Jag ska köpa tvål... såndär mot finnar. Åsså ska jag leta efter den där boken... hm [klick] ... Ja, och så ska jag skaffa frimärken... och ringa till Lotta... [klick] Jo, jag ska köpa nytt schampoo förresten..."
För att inte tala om popstjärnedrömmarna. Du går och nynnar för dig själv och får plötsligt en egenhändigt påkommen melodi i huvudet. En rätt bra en, som borde bevaras för framtida bruk. Snabbt upp med fickminnet.
"Ährrm... Nah nah na-na-na daoo, Ah na-na Naaaoo...! Ja, och så en elgitarr där...! "
Men nu känns det som om mitt eget minne blivit ännu mer förslappat med tiden. Vi snackar inte guldfisk längre, utan amöba. Grejen är att jag tänker ju väldigt bra medan jag är ute och rör på mig, men i hemma-situationen då tankarna ska ner på pränt i en eller annan form, är alla de inspirerade idéerna som borta med vinden. Därför är det dags att rota fram den där lilla manicken igen.
Fast det blir nog att ha med sig ett par tre olika band att byta med. Ett för ärenden, ett för läxor och ett för planer och idéer, typ... Får se hur jag lyckas styra upp det där. Och hur det går kommer ni bloggläsare att märka. För med fickminnet kanske jag kan lyckas behålla alla dessa fina uppslag till ämnen som brukar komma upp, men sen försvinna i samma ögonblick jag äntrar ytterdörren.
Men nånstans i den ofattbara röran här, finns en såndär liten fickbandspelare som jag köpte på 90-talet, och har använt mycket lite. Väldigt synd. Hur många gånger inträffar det inte att jag kommer på nåt viktigt när jag är ute, eller får en idé jag inte vill glömma? Det var ju just på grund av mitt guldfisk-minne som jag skaffade den lilla spelaren, och på grund av detsamma glömmer jag att använda den.
Några roliga grejer har den hunnit vara med om dock. Bl.a. har den medverkat i ett kort ljudreportage från Lollipopfestivalen 1997 (jag lekte dokumentär-journalist en hel dag), och så har jag använt den vid läxläsning för att göra det lite roligare. Och mer än en av de gamla kassetterna innehåller nog än idag komihåglistor för inköp.
"Få se nu... Jag ska köpa tvål... såndär mot finnar. Åsså ska jag leta efter den där boken... hm [klick] ... Ja, och så ska jag skaffa frimärken... och ringa till Lotta... [klick] Jo, jag ska köpa nytt schampoo förresten..."
För att inte tala om popstjärnedrömmarna. Du går och nynnar för dig själv och får plötsligt en egenhändigt påkommen melodi i huvudet. En rätt bra en, som borde bevaras för framtida bruk. Snabbt upp med fickminnet.
"Ährrm... Nah nah na-na-na daoo, Ah na-na Naaaoo...! Ja, och så en elgitarr där...! "
Men nu känns det som om mitt eget minne blivit ännu mer förslappat med tiden. Vi snackar inte guldfisk längre, utan amöba. Grejen är att jag tänker ju väldigt bra medan jag är ute och rör på mig, men i hemma-situationen då tankarna ska ner på pränt i en eller annan form, är alla de inspirerade idéerna som borta med vinden. Därför är det dags att rota fram den där lilla manicken igen.
Fast det blir nog att ha med sig ett par tre olika band att byta med. Ett för ärenden, ett för läxor och ett för planer och idéer, typ... Får se hur jag lyckas styra upp det där. Och hur det går kommer ni bloggläsare att märka. För med fickminnet kanske jag kan lyckas behålla alla dessa fina uppslag till ämnen som brukar komma upp, men sen försvinna i samma ögonblick jag äntrar ytterdörren.
Kommentarer:
Postat av: svartsmurfan
*asg* åt inspelningarna på fickminnet :D
Trackback