Effell's blogg

En del nattliga drömmar vet man inte riktigt själv hur man ska uppfatta sin egen roll i. Och hur uppfattar andra drömmen om man berättar om den? Vilka undermedvetna målsättningar eller önskningar avslöjar den om en själv? Är man dryg om man råkar vara hjälte i sina egna drömmar? Gäller jantelagen lika mycket där som i verkligheten?

Nädå, jag brukar inte vara nån superman i sömnen. Mina egna egenskaper i senaste drömmen var ungefär som i verkligheten: glömmer ladda telefonen, yrar lite planlöst omkring och gör saker i fel ordning, ängslas inför morgondagen. Men en sak var rejält annorlunda. Jag hade fått i uppdrag att vara pojkvän(!).

Handlingen har redan börjat förpassas in i vakenhetens obönhörliga glömska, men jag har några fragment kvar i minnet. En utländsk dokusåpatjej av något slag på besök, tydligen halvkänd och ständigt med ett filmteam i hasorna. Under sin vistelse i stan skulle hon under arrangerade former paras ihop med en kille som hon mer eller mindre skulle ha ett tillfälligt förhållande med, och jag var -av någon fullkomligt outgrundlig anledning- den utvalde. En stressad producent (nån såndär Jonas Åkerlund-typ), som jag kanske var lite halvbekant med, satte mig in i situationen under något dygns väntan i en rörig lokal som liknade ett köpcenter. Jag minns att då hon, tjejen, slutligen dök upp något försenad, och vi officiellt presenterades, pustade jag ut inombords vid konstaterandet att hon var rätt snygg.

Vi hann nu inte umgås så länge innan drömmen tog slut, men vi gosade lite och hade förtroliga samtal, där hon beklagade sig över sin arbetssituation och den eländiga kameran som alltid fanns i närheten.

Vem var hon egentligen? Det var ingen verklig person från löpsedlarna, utan någon som sattes ihop i drömmen. Vad betyder det?