Effell's blogg

Sommarens sammandragningar, ödestimmen nalkas... nä alltså, jag menar inte att själva sommarn i sig är slut, men det där som är att betrakta som semestertid börjar ju obönhörligen att närma sig målgången. Snart är allvaret här igen, allt det där man inte vill tänka på, det där som gör att du vill hålla för öronen, sjunga högt och blunda... det var väl ungefär det jag och TinaSol konstaterade i måndags då vi åter slackeraktigt intog fika på stan. Min almanacka närmar sig uppslaget där stora hotfulla bokstäver förkunnar att terminen kör igång igen.
Så de senaste dagarna har jag gjort motvilliga och föga framgångsrika försök att värma upp den minnesbank som kallnat. Usch, alla de där proven jag inte klarade och som nu väntar på mig. Kommer jag att lyckas banka in kunskaperna den här gången? "Induktiv metod"... "Deduktiv metod"... "Fronesis"...  "Ontologi"... Måste man veta allt det där?

 Humöret svänger. Ibland känns det som piece of cake, för att i nästa ögonblick bli ångestfyllt och hotande. Hur gör man för att allvaret ska bli roligt?