Man kanske skulle börja redan idag...?

På vägen hem från gårdagens tenta (som jag f.ö. inte har en susning om jag klarade) diskuterade jag pluggteknik med klassisarna C och S. Jag är dessvärre föga unik med min beklagliga vana att ta tag i läxläsandet väldigt sent. Varför skjuter man på det egentligen?

Jag har nämligen märkt att jag egentligen har ganska lätt för att ta in fakta, om jag inte tar för mycket på en gång. Jag har en ny tenta redan på lördag. Skulle jag plugga bara två timmar varje dag tills dess så klarar jag den troligen med VG.
Ändå är det hela tiden i min inre dialog en himlans massa "jag-ska-bara" och "jag-hinner-imorgon" för att få göra mindre krävande och roligare saker först. Faktiskt har det alltid varit så. När jag var fem-sex år och stod i begrepp att börja grundskolan tänkte jag med tungt sinne på de minst nio år jag hade framför mig, och jag bestämde mig för att inte gilla läget. Avslutningen i nian var med andra ord en av mitt livs lyckligaste dagar trots urusla betyg. Och fastän jag nu långt senare befinner mig på den nivån att jag frivilligt pluggar något jag valt själv, så sitter den där aversionen kvar. Att slå upp de där böckerna och proppa i sig en massa skriftliga fakta för att sedan på provdagen förlösas och spy ut alltihop på ett svarspapper - minnena och känslointrycken sitter sedan minst ett decennium i ryggmärgen: skola, framtid, karriär och pressen att en dag bli en lönsam kugge i samhällsmaskineriet... Alternativet är parkbänk och socialbidrag. Det har man mer eller mindre fått höra ända sedan man första gången satte sin fot i ett klassrum.

Ändå känner jag mig för en gångs skull lite taggad... om jag kanske ändå skulle ta och prova att sätta tentan i första rummet under en hel vecka, och se hur stor skillnaden blir? Tänk om det till och med visar sig att det var värt det. *Ler snett och ironiskt*
För vad är det jag missar? Vad är det jag gör istället då jag rastlöst flyr från lärdomsluntorna för att "bara..."? Jag dricker kaffe [och sabbar matsmältningen], jag spelar dataspel [och blir sömnig, närsynt och förslöad], jag går i affärer [och hittar onödiga prylar att göra av med pengar på] och jag fikar på stan [och gör slut på resten av pengarna]. I bästa fall ser jag något nyttigt på TV eller chattar med kompisar.

Idag är det söndag. Nästa söndag hoppas jag kunna meddela er att jag redan på förhand vet hur den kommande tentan gick.

Kommentarer:
Postat av: Mats

Varför ska man inte skjuta på tråkiga saker?

Vad är egentligen poängen med att göra dessa tråkiga saker. Är det inte för att i framtiden få göra fler roliga saker?
Men varför är framtiden viktigare än nutiden?

För om vi bara ska försöka få så många roliga saker gjorda i framtiden, kommer vi någonsin komma dit?
Kommer det inte alltid finnas något vi kan göra för att det blir roligare sen?
Så varför inte slappna av och ha det kul nu?

Ibland kan man faktiskt ta bort sina chanser helt att ha roligt i framtiden om man inte gör något tråkigt just nu. Som att inte plugga och därmed inte få studiestöd nästa termin. En buddistisk gyllene medelväg är nog bra.

Postat av: Jenny

Jag har testat det där med att plugga direkt. Under två av kurserna på slutet på Södertörn pluggade jag på biblioteket åtminstone varannan dag i ett par timmar. Jag fick VG (fan).

En gång i höstas hade jag också en hemtenta klar en vecka innan deadline. Jag var så lugn.

Men lik förbannat sitter jag nu här och ska skriva mitt PM som ska vara inne i övermorgon. Gud vad mycket bra det verkar vara på tv ikväll...

Undrar om det inte är bättre att bara ge efter och inse att man är en sista-minuten-människa... *hm*

2006-01-16 @ 19:55:10
URL: http://jen.blogg.se

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback