Sportfåneri

Igår kl nio på kvällen, svensk tid, sparkades den viktiga VM-matchen Sverige-England igång. Trots min djupt rotade drift att alltid gå mina egna vägar i allt, är inte ens jag opåverkad av grupptrycket kring den mediala idrotten. Att jag går på en utbildning för prästkandidater hjälper inte, ty då det kommer till sporten märker man att fromheten och saktmodet har sina gränser. T.o.m från kapellets predikstol har jag hört lovprisningar av lag som klarat sig vidare till allsvenskan, och vid ett tillfälle i höstas var en gudstjänst i missionskyrkan försenad på grund av - hockey på TV! Med andra ord, ingenstans är man förskonad från insikten att ett rikes heder och ära tydligen är beroende av hur väl de gör ifrån sig på de internationella spelplanerna....

Nå, så igår hade jag faktiskt en viss lust att åse nämnda match, men lyckades även denna gång övertala mig själv att jag hade annat att göra. Jag begav mig till ateljén för att därifrån hämta hem en nymålad förvaringslåda. Hur fotbollsmatchen skulle sluta borde väl knappast undgå mig, resonerade jag.

Och det var alldeles rätt tänkt. Ca fyrtio minuter senare, då skymningen börjat sänka sig och jag trött lämnade målarhörnan kånkandes på min låda, ruvade som en förväntansfull tystnad över kvarteret... tills plötsligt, ett explosivt och öronbedövande glädjevrål från säkert tiotals röster emanerade ur de öppna fönstren. Bara att konstatera att där gjorde visst Sverige mål. 
Och i den stilen gick hela min hemfärd. Signalhorn brölade, från krogar med storbilds-TV hördes hur stämningen sjöd. Ett par killar på en moped susade förbi och redovisade hojtandes till alla ställningen i matchen. Busschauffören hade radion på, och varannan påstigande frågade ivrigt om hur det gick. Snacka om riksangelägenhet...!

2-2 slutade det, som ni väl säkert alla redan vet. Och jag lyfter på hatten och gratulerar. Med det sagt, byter jag fokus och... tja, går och fikar och läser en bok eller något sånt antar jag.



Kommentarer:
Postat av: Mona

Jaaaaaa *gör vågen för dig*. Äntligen någon som inte styr sitt liv efter fotbollen. Jag högaktar dig, ska du veta. Dessvärre har jag ingen atelje att fördriva in tid i.


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback