Kan man stänga av kärleken?

Som jag berättat i något tidigare inlägg nyligen så sprang vi på varandra utan att det var det minsta planerat eller förutsett, och det som var så underbart var ju att det för första gången på länge inte kändes sådär svårt efteråt. Visst högg det till lite i hjärteroten - konstigt vore väl annars - men jag blev inte apatisk och deprimerad i två dagar efteråt, som annars varit brukligt. Jag valde att se detta som ett tecken på att jag äntligen kanske börjat gå vidare mentalt.
Igår ringde jag henne för att bjuda henne till mitt förestående födelsedagsfika, och även om hennes raka svar var att hon tyvärr var förhindrad, fick vi oss en kort pratstund ändå, som för att avhandla läget och de aktuella positionerna. Det värmer mig i mitt innersta att hon tycks mån om mig, om än kanske främst då vi hörs av. Hon frågade om hur jag mådde, blev mycket glad och lättad då jag förklarade att jag nog börjat komma över henne, och hon förmanade mig flera gånger att jag skulle ta hand om mig. Hon är underbar.

Kommentarer:
Postat av: hannastinana

Vad hände här egentligen? Censur? *kliar sig förvirrat i huvudet*


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback