Tjugohundrasex - med uppdatering
Hur sammanfattar man det året? För min del bjöd det sammantaget på den gamla vanliga mixen av lycka och oro, hopp och förtvivlan. Efter en grymt lång vinter kom en het sommar. Och nu är det grön vinter. Vänskaper, både nya och gamla har fördjupats, och några har kanske tagit något steg närmare glömskan. En förälskelse avlöstes av en annan, men ännu råder Status Quo på relationsområdet. Pluggandet är farligt nära att gå i stå av skoltrötthet och tvivel, och flyktförsöken är många.
På vårvintern flyttade jag in i nuvarande andrahandslyan, och är således i skrivande stund snart på väg ut ur den igen. (Vart jag hamnar är ännu osäkert) Min bror var i Thailand i ca två månader och kom hem lagom till att våren började kännas av.
I början av maj höll jag min första testpredikan i plugget och fick goda rescensioner av "juryn". Det gav mersmak - särskilt med tanke på att det nästan är det enda som jag gjort bra i den utbildningen...
Min långvariga och fåfänga förälskelse i K. tvingade mig slutligen att bryta kontakten, och det har jag skrivit om tidigare här i bloggen. Smärtsamt men nödvändigt. På något märkligt sätt verkade det dock hjälpa, för då jag senare råkade på henne igen i samband med en öppen föreläsning på stan, blev det inte samma kvardröjande känslostorm och sömnlösa nätter som tidigare. Jag tycktes botad. Men i själva verket hade mina känslor under tiden bara övergått till en annan person, även om jag inte erkänt det för mig själv. Lidandet återkom med andra ord under hösten, då verkligheten hann ifatt.
En förkylning med lunginflammation i september placerade mig i sjukhusligt förvar ett par nätter, även detta har jag berättat om tidigare. Det var en obehaglig och nyttig upplevelse.
Min ateljéhörna är sedan 1:a oktober historia. Tacksam över att kunnat ha den kvar över hela sommaren flyttade jag nu slutgiltigt ut, och de där kvarteren ger mig nostalgi då jag passerar där. Det känns nästan lite ödesmättat; först fick jag ge upp ateljén och fyra månader senare måste jag även ut ur min lägenhet...! Jag väntar ivrigt på en uppåtgående kurva nu.
Om hela hösten fram till jul kan jag bara säga att den i genomsnitt varit tung och icke rolig. Nu, i det nya årets gryning, ber jag om kraft att resa mig igen och vända trenderna.
På vårvintern flyttade jag in i nuvarande andrahandslyan, och är således i skrivande stund snart på väg ut ur den igen. (Vart jag hamnar är ännu osäkert) Min bror var i Thailand i ca två månader och kom hem lagom till att våren började kännas av.
I början av maj höll jag min första testpredikan i plugget och fick goda rescensioner av "juryn". Det gav mersmak - särskilt med tanke på att det nästan är det enda som jag gjort bra i den utbildningen...
Min långvariga och fåfänga förälskelse i K. tvingade mig slutligen att bryta kontakten, och det har jag skrivit om tidigare här i bloggen. Smärtsamt men nödvändigt. På något märkligt sätt verkade det dock hjälpa, för då jag senare råkade på henne igen i samband med en öppen föreläsning på stan, blev det inte samma kvardröjande känslostorm och sömnlösa nätter som tidigare. Jag tycktes botad. Men i själva verket hade mina känslor under tiden bara övergått till en annan person, även om jag inte erkänt det för mig själv. Lidandet återkom med andra ord under hösten, då verkligheten hann ifatt.
En förkylning med lunginflammation i september placerade mig i sjukhusligt förvar ett par nätter, även detta har jag berättat om tidigare. Det var en obehaglig och nyttig upplevelse.
Min ateljéhörna är sedan 1:a oktober historia. Tacksam över att kunnat ha den kvar över hela sommaren flyttade jag nu slutgiltigt ut, och de där kvarteren ger mig nostalgi då jag passerar där. Det känns nästan lite ödesmättat; först fick jag ge upp ateljén och fyra månader senare måste jag även ut ur min lägenhet...! Jag väntar ivrigt på en uppåtgående kurva nu.
Om hela hösten fram till jul kan jag bara säga att den i genomsnitt varit tung och icke rolig. Nu, i det nya årets gryning, ber jag om kraft att resa mig igen och vända trenderna.
Kommentarer:
Trackback