Lugnare
Med hänvisning till senast föregående inlägg; det har varit en ångestfylld dag även idag, tills jag framåt kvällen fick tag i vederbörandes mor på telefon, och denna meddelade att hon talat med dottern ifråga bara någon minut innan. Stor lättnad såklart!
Fast det förklarar inte varför hon inte ringt tillbaka eller svarat på något av mina oroliga meddelanden. Det har varit skitjobbigt om man lägger det till allt grubbel och sånt jag hade redan innan, och har haft senaste två veckorna. Gör jag rätt eller fel? Engagerar jag mig för mycket eller för lite i folk (som jag kanske inte ens är så intresserad att umgås med annars)? Om jag lutar mig tillbaks och konstaterar att jag inte kan eller orkar rädda alla jag känner, borde jag få dåligt samvete då (vilket jag får)? Och så vidare.
Fast det förklarar inte varför hon inte ringt tillbaka eller svarat på något av mina oroliga meddelanden. Det har varit skitjobbigt om man lägger det till allt grubbel och sånt jag hade redan innan, och har haft senaste två veckorna. Gör jag rätt eller fel? Engagerar jag mig för mycket eller för lite i folk (som jag kanske inte ens är så intresserad att umgås med annars)? Om jag lutar mig tillbaks och konstaterar att jag inte kan eller orkar rädda alla jag känner, borde jag få dåligt samvete då (vilket jag får)? Och så vidare.
Kommentarer:
Postat av: sara
Man kan inte rädda alla här i världen (även om man skulle vilja)..och önskar att jag själv hade den tiden
och orken fram för allt att göra det! Kram på dig vännen
Trackback