Det var en "såndär" kväll igår
Någon nämnde något nyligen om solfläckar eller solstormar. Alltså saker som händer på solen, och som påverkar oss även här på planeten, precis som månens dragningskraft, osv. De där solfenomenen är gåtfulla och inte riktigt vetenskapligt utredda, men en av de populära teorierna/myterna är att vissa människor påverkas rent mentalt av strålning och magnetfält och annat fysikaliskt som har med himlakropparna att göra. Teorin jag hörde gick ungefär ut på att en pågående "solar storm" kan få folk att tappa humöret, bli halvgalna osv.
Jag vet inte. Men i så fall var det nog extra mycket solstorm igårkväll, både med tanke på hur jag själv mådde och med hänsyn till den stämning jag mötte under den relativt korta hemfärden mellan postadresserna Älvsjö och Bandhagen.
Ok, man kanske kan förvänta sig att människor är lite lagom bakfyllesura sådär på midsommardagskvällen när två dagars party är över, och Högdalens Centrum nattetid är väl inte direkt känt för att vara anständighetens högborg. Men en sådan koncentration av uppdämd vrede och irritation känns skrämmande. Är det inte lite väl stingsligt av någon att börja skälla ut en annan främling för att han råkar hosta utan att hålla för munnen på busshållplatsen? Och är det inte en aning fegt av biffiga väktare med batonger att trackassera, hota och jaga bort ett par alkisar från en bänk, bara för att de inte beter sig riktigt som gemene man? Fast jag ska inte säga nåt, själv hade jag lust att strypa var och en av de skrikande småungarna på bussen, och deras halvnonchalanta, tuggummi-idisslande mammor också för den delen. Ibland undrar jag faktiskt över mitt eget yrkesval och kommande karriär som något slags själavårdare... Jag har nämligen inte Jesu tålamod då det gäller att hantera högljutt folk som beter sig störande.
Nog med gnäll för nu. Midsommaren har väl annars passerat ganska friktionsfritt för min del. Vi fikade och åsåg knätofsdans i Vita bergen innan vi åkte hem och åt rejäl middag med sill och potäter och annat obligatoriskt. Och igår blev det en tur till Livrustkammaren för att titta på skor. Ja, utställningen ifråga kan rekommenderas alla som har ett kombinerat historie- och modeintresse. Vaktparaden fick vi en god skymt av också. Och så ytterligare en fika, på ett av källarvalvscaféerna vid Stortorget. Snacka om att bete sig som turist på hemmaplan.
Apropå turister. Det var kul att tjyvlyssna på guiden som presenterade de kungliga dräkt- och vapensamlingarna för en grupp utländska charterresenärer. Hon gjorde nämligen inte alls någon hemlighet av att den gamla monarkin sitter lite löst i dagens Sverige.
"The king has no political power today, and we will probably not have a royal family in Sweden forever... But they are very popular, and you know, we are making a lot of money out of this...!"
Jag hade glömt min mobiltelefon hemma, den låg på laddning sen kvällen innan. Eftersom det råkade vara en av Sveriges ultimata helgdagar chansade jag på att ingen skulle ha ärende till mig, så jag avstod från den omväg det skulle blivit att vända tillbaka och hämta den. När jag åter kom hem visade den sju missade samtal och tre nya meddelanden...! Varför är jag aldrig så populär när jag är tillgänglig?!
Jag vet inte. Men i så fall var det nog extra mycket solstorm igårkväll, både med tanke på hur jag själv mådde och med hänsyn till den stämning jag mötte under den relativt korta hemfärden mellan postadresserna Älvsjö och Bandhagen.
Ok, man kanske kan förvänta sig att människor är lite lagom bakfyllesura sådär på midsommardagskvällen när två dagars party är över, och Högdalens Centrum nattetid är väl inte direkt känt för att vara anständighetens högborg. Men en sådan koncentration av uppdämd vrede och irritation känns skrämmande. Är det inte lite väl stingsligt av någon att börja skälla ut en annan främling för att han råkar hosta utan att hålla för munnen på busshållplatsen? Och är det inte en aning fegt av biffiga väktare med batonger att trackassera, hota och jaga bort ett par alkisar från en bänk, bara för att de inte beter sig riktigt som gemene man? Fast jag ska inte säga nåt, själv hade jag lust att strypa var och en av de skrikande småungarna på bussen, och deras halvnonchalanta, tuggummi-idisslande mammor också för den delen. Ibland undrar jag faktiskt över mitt eget yrkesval och kommande karriär som något slags själavårdare... Jag har nämligen inte Jesu tålamod då det gäller att hantera högljutt folk som beter sig störande.
Nog med gnäll för nu. Midsommaren har väl annars passerat ganska friktionsfritt för min del. Vi fikade och åsåg knätofsdans i Vita bergen innan vi åkte hem och åt rejäl middag med sill och potäter och annat obligatoriskt. Och igår blev det en tur till Livrustkammaren för att titta på skor. Ja, utställningen ifråga kan rekommenderas alla som har ett kombinerat historie- och modeintresse. Vaktparaden fick vi en god skymt av också. Och så ytterligare en fika, på ett av källarvalvscaféerna vid Stortorget. Snacka om att bete sig som turist på hemmaplan.
Apropå turister. Det var kul att tjyvlyssna på guiden som presenterade de kungliga dräkt- och vapensamlingarna för en grupp utländska charterresenärer. Hon gjorde nämligen inte alls någon hemlighet av att den gamla monarkin sitter lite löst i dagens Sverige.
"The king has no political power today, and we will probably not have a royal family in Sweden forever... But they are very popular, and you know, we are making a lot of money out of this...!"
Jag hade glömt min mobiltelefon hemma, den låg på laddning sen kvällen innan. Eftersom det råkade vara en av Sveriges ultimata helgdagar chansade jag på att ingen skulle ha ärende till mig, så jag avstod från den omväg det skulle blivit att vända tillbaka och hämta den. När jag åter kom hem visade den sju missade samtal och tre nya meddelanden...! Varför är jag aldrig så populär när jag är tillgänglig?!
Kommentarer:
Trackback