Årskrönika för Effells år 2007
Näh! Jag har knappt nån lust att skriva om det gångna året, för det var sammantaget inget att hänga i julgranen (redan i mitten av januari gjorde jag mitt första besök hos den nuvarande terapeuten, enligt en anteckning i almanackan, och det kan dessvärre närmast ses som en agenda för året i stort). Men mitt i dunklet har både ljuspunkter och tvära kast förekommit, och en del av det skall jag försöka förmedla.
Året inleddes med bostadssökande, då mitt andrahandskontrakt skulle löpa ut under vårvintern. I januari var jag på visning för den lägenhet jag nu bor i, och inflytten skedde i mitten av mars. Det har tagit tid att få hemma-känsla i lyan, vilket beror på en kombination av min bristfälliga städning och det faktum att den i motsats till den förra, ligger väldigt "off", med obekvämt långpromenadavstånd till närmaste centrum och kommunikationer till stan.
Nå, jag bor ju periodvis nästan i min dator, och webbsajt-medlemsskapens år kan man nog säga att det varit för min del. LunarStorm, Netlog, Helgon, Facebook... och så skrivarsajten Poeter.se, dit jag på våren raggades av vänner som tyckte att jag borde försöka få ut mina diktförsök till en bredare skara.
Och är vi då ändå inne på det kreativa, så måste ju även mitt och kompisen Helenas nätserieprojekt Neture nämnas. Någon gång kring nyåret 2006/-07 hade vi spånat kring hur kul det skulle vara att rita en självbiografisk serie av typen Rocky, särskilt med tanke på att allt som skedde i vår egen vänkrets bjöd på tillräckligt manusstoff. Sagt och gjort. I samband med Alla Hjärtans Dag sjösattes serien, och vi är i skrivande stund uppe i över femtio "episoder". Kolla in http://neture.tk/
Det psykiska illamåendet som präglat året med kulmen under sommaren har jag ju stötvis redogjort för här i bloggen, så jag undviker att tjata om det. Upprinnelsen låg hursomhelst i ännu en ny obesvarad förälskelse, och avunden och bitterheten som följde på det triggade i sin tur dåligt samvete, och så eskalerade hela skiten. Överhuvudtaget har året gått i den egna otillräcklighetens tecken, och jag har ängslats och nojjat för än det ena och än det andra. Jag kan ännu vid dags dato inte bestämma mig för hur stort ansvar jag som enskild människa har. Konflikten ligger mellan "vill" och "borde". Att vara religiös gör inte saken lättare heller, i alla fall inte för mig.
Dock har just kyrkan bistått med en hel del av själavården. I augusti återfick jag kontakten med min gamla hemförsamling här i Söderort, och en metodistpastor jag känner har frikostigt agerat extraterapeut och försökt ge mig perspektiv på saker och ting. Nej, vi talar inte om religiös hjärntvätt, snarare tvärtom. De flesta av dem jag umgås med i den andliga sfären är tämligen liberala i sin hållning.
På det positiva kontot måste läggas en och annan ny bekantskap, samt otaliga trevliga fikastunder och att jag under hösten började finslipa danskunskaperna, via gratiskurs i polska. Det blev dåligt badat i somras, men i kom jag i alla fall, så hedern är räddad därvidlag tycker jag. Enstaka nya kontakter då det gäller frilanstecknandet har också erhållit, med välbehövliga extratillskott i kassan som följd.
Ja... Nå't såntdär. Jag höjer så mitt champagneglas, och hoppas på ett mycket bra 2008.