Effell's blogg

" ... passerbrickan lär jag inte glömma igen" sade jag visst häromsistens. Typ förra skrivna inlägget. Konstigt att jag inte känner mig själv bättre än så efter mer än trettio år. För igår natt var det likadant igen. Jag hade bytt om tidigare på dagen och tyckte, att den där midjeväskan skulle jag av rent kosmetiska skäl lämna hemma. Sagt och gjort - nycklar, busskort, plånbok och astmamedicin flyttades till nya fickor - och fotocellploppen glömdes kvar hemma. Samma visa en gång till, med övernattning hos föräldrarna och alltihop.

Det finns två sorters minne, som jag ser det. Det ena är att minnas upplevelser man varit med om, typ vad folk sagt och gjort och när och var och hur det var. Det andra är att administrativt hålla reda på saker man ska komma ihåg, som att man ska ta med sig rabattkupongerna om man ska handla, och sånt. 
Jag skapades sådan att all kapacitet fördelades till den förstnämnda sortens minne. Folk tycker nog det är skitläskigt att jag kan minnas vad de hade på sig den där skolavslutningen för tjugo år sen, och lika obegripligt tycker de nog att det är att jag överhuvudtaget kan glömma en läkartid eller en viktig räkning, och på så sätt krångla till mitt liv. Och jag önskar också att jag var skarpare ifråga om det sistnämnda minnet.