En av alla saker som gör Effell arg

Via bekanta känner jag till en ung man som är född i Bangladesh och som tidigt i livet blev barnarbetare och skickades till något grannland. Hans livshistoria är fruktansvärd och fylld av diverse övergrepp, och även ett bra tag efter att han slutligen hamnat i Sverige hade han svåra psykiska problem och gjorde även något självmordsförsök. Såsmåningom stabiliserades tack och lov hans liv tack vare vänliga och hjälpsamma människor, samt icke minst det faktum att han här träffade en kvinna, även hon från Sydostasien. De är nu gifta, och genom henne har han även ett fosterbarn. 
Nå, för att den lilla familjen skulle kunna känna sig trygga på obestämd tid och våga planera för ett liv krävdes givetvis att de alla hade permanent uppehållstillstånd, som det heter. Frun och barnet hade det, men inte han. Och håll i er nu - för att ansöka om detta var han enligt svensk lag tvungen att åka till Bangladesh (där han inte varit sedan han var några få år gammal) och ställa sig i kö hos svenska ambassaden där! Och då talar vi om väntetider på flera månader.
Nu är deras väntan över. I just det här fallet slutade det hela lyckligt. Men gör det alltid det?

Jag tycker verkligen inte att jag vanligtvis är någon gnällspik då det gäller tillståndet i Sverige. Jag är definitivt inte särskild anarkistiskt lagd, och tillhör inte dem som utgår från att "alla politiker ljuger, alla poliser är fascister, och Sverige är egentligen en diktatur", etc.
Tvärtom tror jag i de flesta fall på vår demokrati, och är övertygad om att detta vid en jämförelse med andra länder är ett mycket bra land att bo i då det gäller jämlikhet och rättigheter.

Men det finns en enorm skamfläck som får mig att gå i taket varje gång jag blir påmind om det. Nämligen den svenska flyktingpolitiken!
Det som påminde mig denna gång var TV-programmet Uppdrag granskning. Att människor som söker asyl här har kunnat få vänta i åratal på ett beslut, bara för att kanske ändå slutligen få nej, är något vi känner till sedan tidigare. En sak som däremot kanske inte så många känner till är just denna märkliga - och i mitt tycke häpnadsväckande - lag, som säger att permanent uppehållstillstånd måste sökas inifrån det ursprungliga hemlandet. D.v.s. ofta just det land som man med fog har flytt ifrån eftersom man faktiskt var hotad till livet där. Logik...?
Intressant nog, vilket framgick av TV-programmet, tycker i princip alla inblandade myndigheter att detta är galet. Men även om en lagändring nästan är på gång, så gör den byråkratiska processen att de nya reglerna förmodligen inte träder i kraft förrän om tidigast halvannat år... Tills dess gäller rådande lag.
Jag har förståelse för att demokrati förutsätter ett visst mått av byråkrati. Däremot får någon gärna förklara för mig varför förändringar måste ta en sådan lång tid, samtidigt som folk kommer i kläm på ett sätt som knappast är demokratiskt...?

---

Mer om flyktingfrågor och flyktinghjälp kan läsas på organisationen Swera's hemsida: 
http://www.swera.se/

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback