Effell's blogg

Jag är, gissar jag, en av de där som ganska sällan blir sjuk om man jämför med medelsvensson. Förkyld i genomsnitt  kanske ett par veckor om året. Tidvis har det varit mindre än så. Och att jag klarat mig nu under perioden november-januari är ett smärre underverk med tanke på att jag bombarderats med baciller för både förkylning, influensa och kräksjuka från alla håll. Jag menar, jag har bekanta som tycks vara konstant småförkylda halva året, ungefär.  Förebyggande vitaminpiller, KanJang och äppelcidervinäger har på något sätt hållit mig flytande, men till slut hinner verkligheten likväl ikapp en... Nu sitter jag här och snörvlar och fyller papperskorgarna med näsdukar.

Och trots att det händer mig såpass sällan känns det alltid lika irriterande välbekant. Som om det var igår. Som om jag verkligen inte har tid med det, trots att jag just nu har färre tider att passa än många andra. Rastlösheten och tröttheten för en jämn kamp; sömnlösa nätter p.g.a. svullen hals eller täppta näsborrar och samtidigt måste jag dagtid behärska mig från att springa ut i kylan för att "bara" köpa det eller göra det... Man märker hur frihetsberoende man är i de här situationerna då man faktiskt inte kan eller bör göra vad man vill.

Krya på mig!