Effell's blogg

När jag p.g.a. förkylning försätter mig i karantän hemma, blir det såklart en del TV-tittande om dagarna. Gårdagens replik-som-dröjde-sig-kvar kom från The Simpsons, och var väl tänkt att vara av det ironiska slaget. Den cyniske krögaren Moe betonar sin ensamhet med kommentaren: "Det är väl bäst jag går hem nu. Det kan ju vara någon försäljare som vill ringa, eller så."

Telemarketing. Är jag ensam om att vara trött på dem? Det är energibolag, teleoperatörer, pensionsfondförvaltare och dagstidningar i en salig blandning, eller erbjudande om prenumeration på cd-skivor, kalsonger eller tandborstar. I bästa fall är det någon form av välgörenhet.
Och om det bara vore i telefon... På strategiska platser på stan svärmar "värvarna" med sina västar och pärmar, eller abonnemangssäljarna vid sina ståbord i galleriorna. Målmedvetet och envist jagar de efter ögonkontakt och försöker inleda samtal. Rent intellektuellt förstår jag ju mycket väl att de själva inte representerar sina arbetsgivare mer än till namnet, utan bara är utbytbara anställda som försöker få sin egna ekonomi att gå ihop på en usel, provisionsbaserad lön. Inte konstigt om de utstrålar desperation. Tyvärr betyder det inte (längre) att jag ids eller har råd att känna sådan sympati att jag tillmötesgår det hela genom att öppna plånboken.

Men det finns också en företeelse som stundom förväxlas med försäljning. Jag tänker på marknadsundersökningarna, de som samlar siffror på alltmöjligt genom att låna några minuter av vår tid för att fråga oss vad vi tycker och tror om allt möjligt. Även dessa förmedlar sig ofta telefonledes på bästa middagstid, och riskerar därför att i de betydligt flertaligare handlarnas kölvatten mötas av vår irritation och avvisas. Trots att de inte ens försöker sälja något. Inte direkt i alla fall. Möjligen kan jag i ögonblicket ställa mig frågan hur jag ska kunna veta om personen som frågar efter mitt postnummer har ärligt uppsåt, eller om det inte lika gärna skulle kunna vara proffessionellt bluffmakeri. De som har ringt mig har jag hursomhelst bedömt som äkta. 

Igår måste ha varit Stora Statistikdagen, för inte mindre än två stycken olika "utfrågare" ringde mig under en och samma kväll. I det ena fallet handlade det om vilka tips- och lottospel jag kände till, och den andra undrade hur min livssituation såg ut i stort (i förhållande till ålder, kön, hemort och sånt, antar jag). Jag svarade artigt på alltsammans, då jag nästan blir tacksam över att en främling kan ringa mig i något annat ärende än att försöka kränga på mig något.