Vad skall man ta fasta på?
Onsdag. Närmare bestämt askonsdag, på almanacksspråk. Enligt gammal kristen tradition skall den fyrtio dagar långa fastan före påsk börja idag. Igår var det således fettisdag, d.v.s. sista chansen att goffa i sig nån gigantisk semla innan det är dags att banta i sju veckor, typ. Parallellen är tänkt att dras till de fyrtio dagar Jesus sattes på prov i öknen, men motstod att falla för de frestelser som bjöds honom.
Som en ödets ironi är det också den 25:e idag. Den klassiska löningsdagen. Det är idag folk får pengar och kan börja frossa lite, efter de senaste dagarnas ofrivilliga återhållsamhet. Ungefär. Är det den frestelsen man ska motstå kanske?
Det finns, enligt somliga, egentligen ingenting som säger att fastan måste handla om att avstå från just mat. Man kan t.ex. lite cyniskt säga att i den sorts samhälle Västerlandet är idag skulle en fyrtio dagars strejk från dataspel, Facebook eller MSN vara tillräckligt kännbart för många. Poängen skulle alltså kunna vara att helt enkelt bryta någon onödig vana. Då jag pluggade teologi var det en del i klassen som under fastan försökte sluta röka eller avhålla sig från fikat på rasterna. Och säkert finns det ett inslag av tävling och utmaning i alltihop. Fastetiden blir liksom en ursäkt för att testa sin egen självdisciplin under en viss, begränsad tid.
Jag funderar på hur jag själv lämpligast skulle kunna "sätta mig på prov", för att använda ett bibliskt uttryck. Det finns ganska mycket att välja på, men den röda tråden i min egen problematik är nog snarare vad jag inte gör, än vad jag gör. Då jag flyr verkligheten i en videofilm eller av bekvämlighet köper snabbmatstakaway, handlar det ju egentligen om att jag undviker att göra sånt som jag vet att jag borde. Låt sedan bekvämligheterna bli återkommande vanor, och vips har tillvaron blivit en trögflytande soppa - inte så mycket p.g.a. dumma saker du gjort, utan p.g.a. bra saker du inte gjort. Slutsats: min fasta borde faktiskt handla om att bara rycka upp mig och ta tag i den där dammiga högen, den där överfulla inkorgen av att-göra-prylar.
Som en ödets ironi är det också den 25:e idag. Den klassiska löningsdagen. Det är idag folk får pengar och kan börja frossa lite, efter de senaste dagarnas ofrivilliga återhållsamhet. Ungefär. Är det den frestelsen man ska motstå kanske?
Det finns, enligt somliga, egentligen ingenting som säger att fastan måste handla om att avstå från just mat. Man kan t.ex. lite cyniskt säga att i den sorts samhälle Västerlandet är idag skulle en fyrtio dagars strejk från dataspel, Facebook eller MSN vara tillräckligt kännbart för många. Poängen skulle alltså kunna vara att helt enkelt bryta någon onödig vana. Då jag pluggade teologi var det en del i klassen som under fastan försökte sluta röka eller avhålla sig från fikat på rasterna. Och säkert finns det ett inslag av tävling och utmaning i alltihop. Fastetiden blir liksom en ursäkt för att testa sin egen självdisciplin under en viss, begränsad tid.
Jag funderar på hur jag själv lämpligast skulle kunna "sätta mig på prov", för att använda ett bibliskt uttryck. Det finns ganska mycket att välja på, men den röda tråden i min egen problematik är nog snarare vad jag inte gör, än vad jag gör. Då jag flyr verkligheten i en videofilm eller av bekvämlighet köper snabbmatstakaway, handlar det ju egentligen om att jag undviker att göra sånt som jag vet att jag borde. Låt sedan bekvämligheterna bli återkommande vanor, och vips har tillvaron blivit en trögflytande soppa - inte så mycket p.g.a. dumma saker du gjort, utan p.g.a. bra saker du inte gjort. Slutsats: min fasta borde faktiskt handla om att bara rycka upp mig och ta tag i den där dammiga högen, den där överfulla inkorgen av att-göra-prylar.
Kommentarer:
Trackback