Första inlägget på länge, men sista för i år

Det är nyårsafton. Jag fick nyss ett sådant där styng av dåligt samvete för min dammsamlande blogg, vilken i och för sig inte varit bortglömd men klart lågprioriterad. Och det kan väl verka fåfängt att glida in såhär och ge sig till känna i årets sista timmar när jag inte skrivit något sedan innan första höstfrosten, typ. Men jag är fåfäng gissar jag, så här har ni mig nu. Och förhoppningsvis lite oftare fr.o.m. imorgon. Något nyårslöfte vågar jag inte göra av det dock.

Känns inte längesen jag skrev en årskrönika här senast, och nu börjar det alltså redan bli dags igen. Men det här året har också varit händelserikt, inte minst på det känslomässiga planet. Förra nyåret och vårvintern 2010 känns på samma gång både färskt nära och väldigt avlägsna. Men den ganska genomgående feelingen har varit att jag hela tiden längtar vidare, väntar på ett imorgon. Det klassiska kruxet: oförmågan att leva i nuet, särskilt som nuet inte kännts som mycket att hänga i julgranen. Min medvetenhet om mina egna tankefällor har nog emellertid ökat på vissa plan, tror jag. En bit in i januari får jag lämna en utförligare resumé.

Gott Nytt År, kära läsare!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback