Effell's blogg

Den här sommaren har ju tills nyss varit så brännande het att inte ens en kruka som jag behövt vänta till augusti med att hoppa i sjön. Jo, mina premiärdopp brukar faktiskt bli rätt sena, vanligtvis. Men i år har vädret snarare drivit mig till badstranden, flämtande och svettandes floder. 
Nåja, strand och strand... Jag ogillar populära, offentliga badplatser just på grund av trängseln som brukar råda. Det är stinkande engångsgrillar, kringflygande fotbollar och frisbees, skrikande barn och ringlande kioskköer i en stor röra. Därför brukar jag föredra typ en klippa vid en skogssjö en bit utanför stan istället för beachen. Inte för att det är något krav att jag ska vara helt ensam (och det är man ju sällan heller, eftersom fler får samma idé), men jag slipper åtminstone leta efter en ledig plätt att sitta på. 

Vid själva premiärdoppet för året - det blev förresten den 11 juli, om jag inte missminner mig - var jag dock ovanligt, nästan kusligt allena där vid sjön. Hade jag behövt ropa på hjälp hade nog ingen hört mig. Inte en människa syntes till i närheten, trots bländande vacker sommarkväll och perfekt badtemperatur. Varken badare, joggare, metare, öldrickare eller hundrastare. Stilla som på ett tillrättalagt, kitchigt vykort.

Det kan ju ha haft något att göra med den där fotbollsmatchen Spanien-Holland som gick precis samtidigt på TV...