Plötsligt var man här
Mitt i sommaren, om det nu är det som begreppet midsommar betyder. Det känns både lite overkligt och vemodigt på samma gång. Redan, liksom.
Hela vårvintern längtade jag efter den riktiga våren och fick smärre ångestpåslag för varje ny kaskad av snöväder som gav den ett bakslag. Tiden kändes lång. Och sen, när våren faktiskt kommer med blomster och lövsprickning, då går allt plötsligt väldigt fort, känns det som. Med ens har vi passerat sommarsolståndet (det ljusaste dygnet på året), det var häromdagen. Och igår var det midsommarafton.
Senaste året har det faktiskt känts som om årstiderna kommit lite i otakt. Åtminstone här i Stockholmstrakten.
Så sent som i början av oktober var det så gott som sommarvärme. Folk picknickade på stranden eller pysslade med sina ännu grönskande kolonilotter. I början av januari hade det ännu inte kommit någon kvarvarande snö, och det var inte särskilt kallt heller. Först i mitten av månaden smällde det plötsligt till och blev både snöigt och ordentligt kallt, och detta varade i ungefär en månad; i mitten av februari blev det vårtemperatur. Snön försvann och isarna brast. Våren var åtminstone ett par veckor för tidig fick man såsmåningom veta, och tecknen började hopa sig i form av snödroppar, blåsippor och annat. Tills vintern plötsligt bestämde sig för att göra ett återtåg, om inte temperaturmässigt så i form av ny snö. Först vid maj månads ingång började jag känna mig någorlunda trygg.
Och nu sitter man här, och har en sommar att göra något bra av. Om drygt en vecka blir jag ledig från jobbet i fjorton dagar. Hoppas vädret är gynnsamt då.
Hela vårvintern längtade jag efter den riktiga våren och fick smärre ångestpåslag för varje ny kaskad av snöväder som gav den ett bakslag. Tiden kändes lång. Och sen, när våren faktiskt kommer med blomster och lövsprickning, då går allt plötsligt väldigt fort, känns det som. Med ens har vi passerat sommarsolståndet (det ljusaste dygnet på året), det var häromdagen. Och igår var det midsommarafton.
Senaste året har det faktiskt känts som om årstiderna kommit lite i otakt. Åtminstone här i Stockholmstrakten.
Så sent som i början av oktober var det så gott som sommarvärme. Folk picknickade på stranden eller pysslade med sina ännu grönskande kolonilotter. I början av januari hade det ännu inte kommit någon kvarvarande snö, och det var inte särskilt kallt heller. Först i mitten av månaden smällde det plötsligt till och blev både snöigt och ordentligt kallt, och detta varade i ungefär en månad; i mitten av februari blev det vårtemperatur. Snön försvann och isarna brast. Våren var åtminstone ett par veckor för tidig fick man såsmåningom veta, och tecknen började hopa sig i form av snödroppar, blåsippor och annat. Tills vintern plötsligt bestämde sig för att göra ett återtåg, om inte temperaturmässigt så i form av ny snö. Först vid maj månads ingång började jag känna mig någorlunda trygg.
Och nu sitter man här, och har en sommar att göra något bra av. Om drygt en vecka blir jag ledig från jobbet i fjorton dagar. Hoppas vädret är gynnsamt då.
Kommentarer:
Trackback