Effell's blogg

Solen kämpar verkligen för att ta sig igenom grådiset. Ibland lyckas den nästan, men nog kom det några skopor regn även idag. Och själv är jag seg och får knappt något gjort. Klockan närmar sig tre, men i mitt inre schema har jag inte ens nått fram till lunch. Jag borde gå ut och få lite frisk luft åtminstone.

Satt nyss och kikade in på ett par av Sveriges "trendiga" personbloggar. Ni vet det där omdiskuterade fenomenet då en modekänslig människa - gärna en ung kvinna, och gärna lite kändis - skriver om vad den shoppat, vilka fester den besökt, och lägger ut dagliga helfigursbilder på sig själv med anvisningar om vart varje klädesplagg är köpt någonstans. Ungefär.
Och ja, jag är verkligen fullständigt tappad bakom en vagn när det gäller sånt. Jag vill nog påstå att jag är noga med mitt utseende, men jag har ganska sällan påverkats av någon opinion eller allmän modeströmning. Jag har snarare fått en egen fix idé om hur jag vill se ut, och så försöker jag hitta attribut som kommer så nära den visionen som möjligt.

... Men jag vill ju inte vara sämre än modeoraklen, så härmed ska jag be om att få deklarera vad jag har på mig just nu. Så, läs och njut! Eller blunda.

På huvudet: "gubbkeps" från H&M. Den var på rea.
Frisyr: växande mittbena-page. Och skägg.
Tröja: köpt på en jeansaffär i stan; inget känt märke
Byxor: gamla joggingbrallor från Champion
På fötterna: barfota.

Kommentar: När jag går utomhus om en stund byter jag nog till svarta jeans, även om de inte är lika sköna som de här. Så här års använder jag ofta midjeväska för plånboken, eftersom det är för varmt för jacka.

... utifrån ett såntdär frågetest, som jag "lånat" av bloggpolaren Annaluna (som i sin tur "lånat" det).

Vilken bok läste du senast?
Senast utlästa är Folkungaträdet av Verner von Heidenstam.

Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Sexus (del 2) av Henry Miller.

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Mina bokhyllor innehåller egentligen övervägande facklitteratur (historia, filosofi, teologi, psykologi, konst), men jag gissar att majoriteten av författarna är män.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Ja, tyvärr kan jag vara en rätt otålig läsare.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Varierar väldigt mycket, tror jag. Ibland kan det vara att jag tror att boken har ett tema som jag själv är intresserad av.
 
När blir en bok för lång?
När författaren beskriver onödigt detaljerat och har svårt att komma till saken.

Läser du lika gärna på engelska som på svenska? 
Ja oftast, och jag önskar jag behärskade fler språk till fullo. Jag ser en poäng i att läsa en roman på originalspråket för att subtila men viktiga kulturella nyanser inte ska falla bort. Jag tror man obönhörligen ändrar något av en texts karaktär när man översätter den, även om många översättare naturligtvis är väldigt skickliga och gör ett fantastiskt jobb.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av? 
Jag tycker nästan alltid jag blir berörd på något sätt. Antingen känslomässigt eller intellektuellt, eller också blir jag lite taggad att skriva något själv.
 
Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig/vilken bok lämnade du senast?
En del böcker har jag bara inte lyckats komma in i. Juloratoriet av Tunström är ett exempel, och Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Och Sagan om ringen, faktiskt. Har börjat på den flera gånger.
.
Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast? 
Om vi håller oss till skönlitteraturen så är det nog romaner som utspelas i historisk tid.

Rekommendera 5 författare:
Oj, det blir väldigt blandat, om jag bara får välja fem. Richard Adams, Louise Boije af Gennäs, P.G. Wodehouse, Oscar Wilde och Frans G. Bengtsson

Ikväll kommer man nog att kunna sammanfatta min dag ungefär så. Hela familjen ska hjälpa brorsan med heminredningsbestyr, och senare blir det kräftskiva är det tänkt. Och solsken är det åtminstone just nu, när jag kikar ut. Vad det nu spelar för roll, då man ska trängas med folk inne på ett möbelvaruhus... I och för sig tror jag nog att även jag själv kan ha ärende till IKEA. Jag har en föraning om att jag kanske inte knallar ut därifrån tomhänt. På gott och ont.

I min stigande frustration över trojaninfektionerna i min dator har jag naturligtvis googlat efter fakta om virusen ifråga. Och då oftast hemifrån någon annan, eftersom problemen gjort själva surfandet i sig svårt. *Suckar* Moment 22 liksom.
Jag har i alla fall kunnat konstatera att attackerna kommit från vad mitt befintliga skyddsprogram kallar HTTP FakeScan Webpage, så detta blev ett givet sökord. För att vara på den någorlunda säkra sidan såg jag också till att bara läsa på hemsidor tillhörande kända auktoriteter på området, som t.ex. Symantec, och andra. Man vill ju gärna att informationen ska vara seriös och ärlig så att man inte bara förvärrar alltihop.

Och med lättnad kan jag meddela att det gav resultat. Antivirusprogrammet Malwarebytes.org, vilket jag under mitt sökande hörde talas om via ett datasupportforum (och tog risken att lita på), gjorde susen. Faktiskt. På riktigt. Datorn mår jättebra igen, går som smord och är som ny. Och då var det ändå bara en gratis testversion av programmet jag laddade hem. *Tacksam*

Det blåser rätt ordentligt, och för min del brukar det innebära ett smärre kaos på balkongen, eftersom jag bor högst upp. Fast jag får ju skylla mig själv; jag använder den ju rätt mycket som förrådsplats för prylar jag inte vet vart jag ska ha nånstans.
Hade katterna ännu bott kvar hade en innätning av hela rasket fått mer än en funktion i längden. Jag hade t.ex. sluppit riskera att hitta en del av mina tillhörigheter på marken utanför porten när jag går ut. Jo, det har hänt. Mer än en gång. Så,  om jag ska fortsätta att ha blandad kompott av saker på balkongen är nog ett par rejäla förvaringsboxar med lock ett projekt.

Rätt ska vara rätt. Förlåt mig, men jag tillhör de där surkartarna som irriterar sig på då folk, som jag tycker, uttalar sig okunnigt och generaliserande om saker och ting. Som när en banjo blir kallad mandolin, eller någon tror att man måste vara rik för att rösta borgerligt, eller då man kallar alla asiater för kineser, oavsett om de är koreaner, japaner, thailändare, malaysier...

Jag minns en gång när jag var barn och lokalblaskan hade en liten artikel om huruvida det var ett getingår eller inte. Givetvis hade man en vidhängande bild på en geting - trodde man. Fotot föreställde i verkligheten en såndär gulrandig blomfluga. Så följande dag, då petigt folk hade hört av sig, publicerades en rättelse med en ny getingbild. Som den här gången föreställde vanliga honungsbin... Okej, ett steg närmare getingen kanske, men fortfarande fel.

På omslaget till dagens nummer av gratistidningen City har man gjort precis samma fadäs (se bilden ovan). Jag väntar med andra ord spänt på morgondagens tidning...

---
Not: en expert på insekter kallas entomolog

Vi som bor / befinner oss i Stockholm märker hur stan såhär års sjuder av pretentiös festivalaktivitet; begivenheterna trängs på den offentliga scenen, och den som "inte vill missa något" har att göra tills den däckar av prestationsångest och magsår. Ungefär. Själv är jag nog lite sådan att jag nästan snarare sätter i bakhasorna när det blir för mycket på en gång.
Okej, inte för att jag ens läser evenemangs-annonserna särskilt noga... själv. Jag skulle nog missa det mesta som händer om det inte vore för ett fåtal personer jag känner, vilka har såndär flåshurtig totalkoll, och som smickrande nog vill ha med just mig på allting. Är jag inte tacksam? Mjo. Men jag ska inte hyckla här. Ärligt talat får jag ofta ut lika mycket av en hemmakväll framför TV:n eller på det invanda stamfiket som av någon kändiskonsert med fyrverkerier eller utomhusbio på storbildsskärm. För ärligt talat känns det ibland som om de här grejerna handlar lite om att efteråt kunna säga att "Jag var där". Inget fel i det, men jag vill njuta av upplevelsen också.

... För i mitt fall finns tyvärr ett drag av plikt i detta. Samvete. Konflikträdsla och oförmåga att säga nej. Jag bollas mellan min egen vilja och vikten av att inte svika. Detta märkliga inre krig, som jag t o m går i samtalsterapi och tar medicin för. Sanningen är att jag innerst inne är väldigt trött på somliga av de rastlösa vännerna ifråga - personer som är minst lika komplicerade som jag - och det är inte alltid så att lika barn leka bäst.
Det skulle vara lättare att säga nej om jag hade något konkret att skylla på, t.ex att jag ska ut med någon annan.

Förmodligen har jag helt enkelt tagit för givet att Någon Annan redan är upptagen, fullbokad och ointresserad.